I den här ombyggda vanen har Amalia Braunsthal och Robin Lundström bott, tillsammans med sina två barn de senaste åren. "Ju mindre saker man har desto mindre stök", säger Amalia om att leva på liten yta.
Efter en slingrig och vacker bilfärd ut på Södra Finnö kommer man fram till Örnviken. Men ser på de nygrusade vägarna ner till sjön att här pågår en förvandling. Den anonyma camping som tidigare låg här har utökats med en modernare och bekvämare så kallad glamping (glamorous camping). Här har tälten ståhöjd, riktiga sängar och indragen el. Det finns också tre glashus på flottar, det mest exklusiva boendet på Örnviken, som till och med har kök och toalett.
Robin kommer från Valdemarsvik och Amalia från Söderköping, men ingen av dem trodde att det var här, på gränsen mellan kommunerna, de skulle landa till slut. Allt är tack vare deras vän Tjoffe Sjögren, vd på Städarna, som förra sommaren köpte Örnvikens camping.
– Vi stod i Italien med vår buss och hade börjat fundera på vad vi skulle göra till hösten. Vi kände att vi behöver gräva ner vår rötter lite för barnens skull, men vi vill inte tumma på det här livet som vi har skapat för oss själva och som vi älskar, berättar Amalia.
– Vi behövde något att komma tillbaka till, och när Tjoffe ringde och frågade oss om vi ville driva en glamping kändes det som att det var menat.
Robin och Amalia har men sin stora erfarenhet av campingliv i princip fått fria händer i hur glampingen ska byggas upp.
– Vi har upplevt många platser och har en tydlig vision av vad vi tycker om och uppskattar. Det har länge varit vår dröm att andra ska kunna ta del av det, säger Amalia.
Paret köpte sin första minibuss 2018 och byggde om den själva för att den skulle gå att bo i. Lägenheten hyrde de ut i andra hand och Robin som då jobbade med att bygga hemsidor kunde ta jobbet med sig. Det var också ett tung och omvälvande händelse som fick Amalia till att vilja göra en livsstilsförändring. Hennes syster tog livet av sig, vilket försatte familjen i ett vakuum.
– Första året var ren panik. Jag var sjukskriven i ett år. Till slut kände jag bara: Om vi ska kunna leva utan henne så måste vi börja leva och inte bara överleva. Vi måste göra något annat.
2019, när deras barn var ett och fem år gamla, gav de sig ut på vägarna för första gången.
– Det skapade mer tid för varandra, kvalitetstid, säger Amalia.
Under perioderna de bott i Sverige har de haft ett stort stöd av släktingar där de fått duscha, tvätta och bo vid dåligt väder.
– Det är ett nätverk av många som har gjort det möjligt.
Det var under den här perioden som Amalias Instagramkonto började växa och sen ett par år tillbaka kan hon försörja sig som influenser. Idag har hon fått cirka 61 000 följare.
– I samma veva som vi flyttade in i vår bil, och jag började uppdatera om vårt liv, så ökade intresset för vanlife. Då växte mitt Instagramkonto, och det var aldrig min avsikt egentligen. Det bara blev så. Sen började jag förstå att det här kan jag faktiskt jobba med. Och idag jobbar vi båda två med mina sociala medier.
– Jag sköter all kommunikation med företag och förhandlar alla samarbeten. Mycket siffror och avtal, säger Robin.
På så sätt har paret redan en inkomst och de ser glampingen mer som en hobby.
– Vi gör det för att vi älskar det, säger Amalia.
Amalia på väg från ett av åtta glampingtält på området.
Priserna på glampingen är dock mer att jämföra med hotellpriser än camping. En natt i flotten kostar exempelvis nära 3 000 kronor per natt.
– Det är marknadsmässiga priser, vi ligger inte högst, säger Amalia.
– Det här flottarna finns på ett fåtal ställen i Sverige och vi är billigast vad jag vet. I Finland, där de tillverkas, är det nästan dubbelt så dyrt, säger Robin.
De betonar att det finns flera alternativ till boende, där det billigaste är en ställplats för egen husbil/husvagn, till flotten som mer ger känslan av ett lyxigt hotellrum.
– Det är väldigt high tech, det är wifi, bluetoothhögtalare, belysning under flotten och titthål ner i vattnet, säger Amalia.
Vad händer efter den här säsongen, blir ni kvar eller vill ni ut och resa igen?
– Vi har bestämt oss för att inte planera så mycket. Nu är vi sugna på att vara här. Något vi har saknat med det sätt vi levt är att vi inte kunnat bjuda hem folk, det är alltid vi som varit gäster. Här känns det som att vi inte behöver tumma på vårt sätt att leva men att vi ändå kan bjuda hit folk. Just nu känner jag inget behov av att resa, det viktiga är att få dela med sig av den här platsen, säger Amalia.
