Örjan Johansson är ordförande i Båtklubben och har lämnat in en skrivelse om att det är dags att åtgärda den sjunkande vattennivån i Storån. Det var senast i mitten på 70-talet som det gjordes en muddring i ån och nu börjar det bli svårt för båtar som kräver stort djup att ta sig ut och in.
– Det finns de som får vänta på högvatten för att ta sig ut i Slätbaken, säger han.
Är det inte ni själva som orsakar det genom hur ni kör i ån?– Delvis, men det sker också en naturlig uppslamning genom avlagringar som kommer från Tvärån. Som du ser bär ju vattnet lite lera med sig, säger han när vi ses vid båthamnen.
Men att snabbåkande båtar, som drar upp svallvågor och skapar erosion är en del av problemet, är inget Örjan Johansson sticker under stol med. Det är ett faktum att många vattenscooterförare och motorbåtar kör alldeles för fort i ån säger han.
– Det finns hastighetsbegränsningar men det är ytterst få som följer dem. Det är ett otyg.
Just vattenscootrarna menar han drar upp särskilt aggressiva svallvågor.
– De skär in i bankerna vilket gör att träden börjar växa snett och lutar in över ån. Det påverkar framför allt segelbåtarna. De som drabbas är de som inte kan köra fort.
Han menar att problemet blivit större de senaste åren sen båtrampen anlades. Nu kommer många för att lägga i båten, åka ut och fiska och åka tillbaka samma dag.
– De vill inte tillbringa en timma i ån, vilket det tar att transportera sig lagligt fram och tillbaka.
Med båtarnas framfart ser han också en ökad olyckrisk.
– Det är inte roligt att möta någon som kommer i 20–25 knop. Det är oförståndigt av de som kör på det viset.
Men problemet med snabbåkande båtar och erosion drabbar inte bara båtägarna. Även Henrik Liljestad som är markägare längs ån har lämnat in en skrivelse till kommunen. Hans träd, 40-50-åriga alar och björkar, som växer ut med vissa sträckor är så underminerade att de håller på att rasa ut i ån och han har därför har gett kommunen tillstånd att avverka några för att segelbåtarna ska kunna ta sig fram. I skrivelsen vill han att kommunen bygger skyddsvallar längs Storån, eller helt enkelt begränsar båttrafiken.
– Det känns som om kommunen blundar för hur det ser ut i ån, säger han.
Som markägare drabbas han också genom att de skyddsbarriärer som han skapat för att mota vattnet vid en eventuell översvämning raseras av svallvågorna. Han menar också att något måste göras ur miljösynpunkt, då erosion av jord ut i vattnet orsakar utlakning av fosfor.
– Jag vill att kommunen ska utreda vad man kan göra för att skydda åkanten bättre än idag.