Att släktgårdar går i arv är vanligt, men ofta blir de utarrenderade eller fritidsställen.
– Det unika är att jag bor här, brukar gården och lever på den, säger Christian.
Gården har gått 235 år i släkten i rakt nedstigande led och Christian med frun Jessica har redan hunnit bruka den i 27 år. Familjen har två barn, Erica, 19 och Oskar, 22.
– Det kan bli en nionde generation på gården eftersom Oskar är intresserad och ska börja lantmästarutbildning i höst. Men barnen får göra helt som de vill, säger Christian.
Många ärvda gårdar har splittrats för att syskon som fått arvet varit oese.
– Men jag har två syskon som jag löst ut och vi är helt ense.
Själv kände han aldrig något tvång eller tveksamhet över att fortsätta på släktgården.
– Jag är född och uppvuxen här och har aldrig flyttat hemifrån.
Släktleden i de åtta generationerna börjar med Lars Ericsson född 1715 som först hade en annan gård men bytte till Olerum 1783. Sedan har gården gått vidare genom söner med ett undantag, Amanda Johnsdotter född 1866, femte generationen brukare och utan bröder.
Gården har växt under århundradenas gång genom köp av andra gårdar. Idag omfattar Olerum 1:14 hela 270 hektar varav 100 åkermark och resten skog. Skogen är en stolthet, det märks på både Christian och fadern Östen Johansson.
– Här växer långa träd, med sådana pålades kanalbron i Söderköping och av våra träd är också S:t Laurentii klockstapel byggd, berättar Östen.
Sammanslagningar innebär även flera bostadshus. Ingrid och Östen Johansson kunde därför fortsätta bo kvar på gården när de lämnade över till Christian, men i ett annat hus längre bort, Rosenberg.
Att vara bonde är inte bara ett yrke, det är en livsstil, är Östens filosofi och Christian håller med fullt ut.
– Ja, så är det.
Idag är även lantbruket datoriserat och maskinerna har allt större.
– Men jag minns när jag var liten och fick följa med farfar när han körde oxar, han hade kvar dem till 1947, säger Östen. Samtidigt var han modern, en av de första att ha bil här ute, en T-Ford.
Trots rationaliseringar är det mycket slit och stora kapitalkostnader. Som många andra lantbrukare idag har Christian också entreprenörsjobb, pressar ensilagebalar och kör åt grannarna hela sommaren samt har snöjour i vägsamfälligheten vintertid.
– Tack vare det kan jag ha en anställd.
Gården har köttproduktion med ett 70-tal djur, tidigare mjölkproduktion.
– Att ha mjölkkor kräver mycket större passning och mjölkpriserna är dåliga, de ligger på tre kronor, säger Christian. Köttdjur måste också ses till, men inte på samma sätt.
Allt fler konsumenter är medvetna om fördelarna hälsomässigt med svenskt kött.
– Önskar bara att staten skulle vara det också, säger Christian.
– Skulle jag leverera kött på samma vis som det importerade köttet som serveras inom den offentliga sektorn skulle jag få fängelse. Vi har världens bästa djurskyddsregler, ändå importeras det kött för att man tittar mer på priset än kvalitén.
Som egen företagare råder man över sig själv.
– Ja, men det är på gott och ont. Man rår inte över vädret och det här jobbet är väldigt väderberoende. Det kan bli stora utmaningar att klara.
– Semester? Jo då. Nån vecka brukar vi kunna ta oss.