25 meter upp i luften går de och lägger nytt tak. Oftast är säkerhetsselen på men inte hela tiden.
– Vi är väldigt noga med säkerheten och har både sele, linor och ställningar då det behövs. Vi vet vilka regler som gäller och nu har vi satt upp många bockar som trästopp på taket. Då kan man inte falla utan stannar vid stoppen. Om vi har sele på oss då vi lägger skiffer blir det nästan motsatt effekt, selen blir slak och är i vägen och nästan en risk istället, förklarar Peter Tiurinen, skifferläggare på Grythyttevikens Skiffertak AB.
Tillsammans med kollegan Per Nilsson har han arbetat på Drothems kyrka i nästan två månader. Från början var det meningen att reparera taket men det var i så dåligt skick att de behövde byta hela taket. Först fick skiffret tas ner för att man skulle byta takstolarna i trä under taket och lägga ny takpapp. Nu har kyrkan fått ett helt nytt tak med plåtarbeten och nytt skiffer.
– Ofta är det spikarna som har rostat men så var det inte här. Vi fick plocka ner det gamla skiffret bit för bit och lägga nytt. Det är som att lägga pussel. Bitarna är olika, både hur de är vridna och i tjocklek, men de måste passa ihop någonstans, förklarar Peter Tiurinen.
Skiffertak finns främst på slott, herrgårdar och kyrkor men i Dalsland har det alltid varit vanligt både på boningshus och uthus. Ett skiffertak är dyrt men hållbart.
– Ett bra tak håller cirka 150 år. Det är många slott och kyrkor i landet som har tak som måste läggas om nu. Det här är inte så högt för oss, vi brukar vara på kyrktorn som är 60-70 meter höga, säger Per Nilsson.
Båda minns första gången som de var högt uppe på ett tak.
– Det kändes både i magen och benen första gången. Det finns de som slutar första veckan. Men jag trivs. Det är en frihet, ingen dag är den andra lik, och vi får se så många fina gamla byggnader och miljöer, säger Per Nilsson.
Kompanjonerna startade sin firma för några år sedan och åker runt i landet och arbetar.
– Vi nöter inte på dem därhemma utan på varandra istället, skrattar de.