Den 8 juni 1939 skevs detta vykort och skickades till Väddö. Det berättas om ett besök i den idylliska lilla staden och att en skolfröken är den som skriver kortet och stolt berättar om att
hon är i Söderköping med " sin" klass, och" världens absolut mest förtjusande ungar."
På Göta kanal, som den här dagen låg spegelblank, syntes färjkarlen transportera en dam från Ramundersidan till kanalbanken med dess promenadväg. Den här trafiken var ju viktig ; ja så pass viktig att transportleden hade ett eget litet färjeläge som bilden visar. I bakgrunden syns tornet på Kastenhov och längre bort i staden syns klockstapelns torn vid St.Laurentii kyrka. Ja, Söderköping var säkert den idyll som skolfröken skrev om men om några månader det året skulle världen stå inför en otäck förändring som också skulle drabba Sverige på olika sätt. Ransoneringar, inkallelser, mörkläggning bidrog till en dov stämning i vårt land. Mörka krafter bidrog till att miljoner människor försvann från vår jord på de mest bestialiska sätt. Snart lade färjan till vid den lilla bryggan och den sista turen för dagen var avslutad. Den flatbottnade båten kunde lugnt ligga kvar vid bryggan under natten, ingen kunde ens komma på att ge sig till att förstöra den. Aftonvarden väntade roddaren och kvällsnyheterna på radion förmedlade en oro som var svår att ta på.
Snart sov alla i den lilla idyllen Söderköping och det var inte mer än ett par veckor till midsommar och stången med dansen skulle även detta år,1939, skänka människor lite glädje.