Att sluttäcka en deponi innebär att man lägger ett tätskikt över den. Karin Wiklund, miljöskyddshandläggare på länsstyrelsen, beskriver det som att lägga en kupa över en tårta.
– Man lägger ett tätskikt så att det inte ska komma ner regnvatten i deponin. I ett vanligt lager jord kan vattnet filtreras genom det och ta med sig ämnen, kemikalier, metaller och annat som följer med vattnet och antingen går ner i grundvattnet eller ytvattnet. Om man lägger över "tårtkupan" kommer det inte ner något vatten till deponin och ämnena blir kvar.
Enkelt uttryckt är syftet alltså att få de ämnen som ligger i deponin att stanna där och inte hamna i naturen.
– För att det inte ska påverka miljön och människors hälsa, säger Karin Wiklund.
Exakt vilka ämnen det finns i den här deponin är oklart men generellt kan lakvatten från en deponi innehålla tungmetaller i form av exempelvis zink, arsenik, kvicksilver och nickel, men även organiska föreningar som PFAS samt näringsämnen som kväve- och fosfor.
Varför får kommunen inte förlängd tid för sluttäckning?
– Deponier är tillståndspliktiga och behöver ett tillstånd för att få bedrivas, och det har inte den här deponin. Det är en försvårande omständighet. Sen är det i linje med lagstiftningen, eftersom deponin inte används längre, att den ska sluttäckas så att den inte orsakar läckage och kan skada människors hälsa och miljö.