Sakib Momand har redan fyllt 18 år. En födelsedag som många svenska ungdomar längtar efter men som är ångestladdad för de ensamkommande ungdomarna. Plötsligt är de inte barn längre. De är vuxna. Vilket innebär nya regler och inte en självklarhet att få bo kvar i Söderköpings kommun. Kommunen har lovat att ta hand om dem som barn. När de blir vuxna går ansvaret över till Migrationsverket, om inte kommunen erbjuder dem att bo kvar och studera.
– Jag förstår inte riktigt detta. Det är som efter en dag är jag en helt annan person. I Afghanistan spelar inte åldrarna så stor roll, det är inte så viktigt, säger Sakib Momand.
Men att det är viktigt har han och hans vänner förstått här i Sverige. En del av dem vet inte ens när de är födda men har fått födelsedatum efter den dag de kom till Sverige. Under de närmaste månaderna är det ett tiotal av kompisarna som blir myndiga. De är oroliga för vad som kommer att hända dem. Vart de tvingas flytta.
Sakib Momand var också jätteorolig. Då erbjöd sig familjen Karnebring utanför Söderköping att han fick flytta hem till dem. Här bodde Sakib några månader då han kom till Söderköping och de trivdes bra ihop.
– Jag hoppas verkligen att fler öppnar sina hem tills det här reder ut sig. Jag kände bara att något måste göras tills de som egentligen ska styra tar över och tar sitt ansvar, säger Maria Karnebring.
Hon är kritisk till att politikerna tagit så lång tid på sig. Många av pojkarna har redan fyllt 18 år och tvingats flytta. En hel del pendlar från Linköping, Valdemarsvik för att kunna gå kvar i den skola som blivit deras trygghet.
– Jag är jättetrött på att säga hej då till människor jag lär känna och tycker om. Det var inte lätt att fly i Afghanistan och jag har flytt flera gånger. I dag kan jag inte ha kontakt med min familj, säger Sakib Momand.
Pojkarna har kommit nära varandra, delar erfarenheter och hjälper varandra. De är som en familj. Bor ihop, lagar mat och spelar fotboll. Nu då de ser att många mår dåligt blir det svårt för alla.
– Det borde kunna finnas lösningar med inackorderingshem eller andra alternativ, så att de kan bo kvar tills de får ett beslut. Bara för att de inte har en mamma eller pappa med sig så plockas de bort. Det skulle inte hända andra skolungdomar, kommunen borde skämmas, säger Maria Karnebring.
– Kunde inte politikerna i kommunen haft framförhållning och sett detta. Det är ett systemfel. Samtidigt fanns det pengar undansatta i en flyktingfond som använts till annat, fortsätter hon.