På självaste luciadagen samlas representanter från Länsstyrelsen i Östergötland, Region Östergötland, Vattenbrukscentrum Ost för att presentera det musselodlingsprojekt som pågår ute i S:t Anna skärgård – den största på ostkusten. På plats finns också Mats Emilsson, Vänsö-bon som drivit pilotprojekt med odling av blåmusslor i några år nu.
– Vi började 2009 efter att länsstyrelsen tyckte att vi skulle dra igång ett projekt. Vi testade 14 ställen i skärgården och vissa visade sig vara bättre än andra, berättar Mats Emilsson som beskriver vilka betingelser som krävs.
– Det ska vara bra genomströmning av vatten och så tillräcklig salthalt.
Bäst gick det i mellanskärgården i S:t Anna, det är också där som den nu uppskalade musselodlingen ligger (Inre Kärrö).
– Nu består odlingen av 24 000 meter rep som musslorna växer på, upplyser Mats Emilsson.
Är det mycket jobb med en så stor odling?
– Det har tagit i princip två år att projektera och ansöka medel. Sedan är det mycket jobb initialt när man ska få odlingen på plats men när den väl är i vattnet räcker det med att titta till det någon gång i veckan.
Den nuvarande odlingen har finansierats med medel från Region Östergötland och Länsstyrelsen i Östergötland och ingår som pilotanläggning i projektet Baltic Blue Growth – ett projekt som har som mål att initiera fullskalig musselodling och musselmjölsproduktion i Östersjöregionen.
– Eftersom musslorna inte överlever i temperaturer över fem grader på land så vore det bäst att processandet av musslorna sker i närheten av odlingen för att undvika transporter, säger Carl Hamilton, skärgårdsutvecklare och Emilsson håller med:
– Man skulle kunna tänka sig att det processas till fodermjöl på plats och sedan kanske kan gå till foder för de lokala äggproducenterna.
Alltså en potentiell näring ute i S:t Anna-bygden, vilket är en av huvudpunkterna i projektet. En annan är de miljövinster som kan göras eftersom musslorna tar upp näringsämnen som kväve och fosfor från det övergödda Östersjövattnet. Maria Åslund från länsstyrelsen berättar hur mycket musslorna egentligen renar:
– Ett ton odlade musslor tar upp 8-12 kilo kväve och 0,7 kilo fosfor. För S:t Anna-odlingen beräknar vi att de vid skörd ska ha tagit upp 233 kilo kväve och 33 kilo fosfor.
Hon får frågor från de församlade tjänstemännen och politikerna om inte gifter ansamlas i musslorna – något som skulle göra dem olämpliga som fodermjöl till fiskar och djur.
– Testerna har visat att de musslor som repodlas har betydligt mindre halter av miljögifter än de som sitter på bottnen eller på klippor, svarar Maria Åslund som också förklarar att man noga följer vad som händer med bottenfaunan under odlingarna.
– I S:t Anna-odlingen är bottnen under i princip död sedan innan men vi tittar naturligtvis på hur omgivningen påverkas.
En effekt man lagt märke till på andra platser är av den positiva sorten.
– Vid olika musselodlingar har man märkt att vattnet klarnat runtomkring, det innebär i sin tur att växter kan tillväxa djupare runt odlingen, säger Carl Hamilton som påpekar att i det större sammanhanget kan detta också vara viktigt för fisktillgången i våra hav.
– På många platser tar man upp fisk för att göra fodermjöl vilket utarmar haven, där skulle odlade musslor kunna vara ett bättre alternativ.
Projektet löper nu på, vi får vänta ett tag tills man utrett utsikterna till en ekonomiskt hållbar musselodling i skärgården. Så här långt är de inblandade parterna i alla fall positiva till de resultat man hittills fått fram.