Det är händelserna i Afghanistan som dominerar nyhetsflödet.
Hemma i Söderköping suger 39-årige Zulmay Afzali i sig varenda uppdatering från hemlandet. Det blir en känslomässig bergochdalbana med slitningar mellan hopp och bottenlös förtvivlan.
– Jag har gråtit mycket. Det hela är som en mardröm man kastats tillbaka in i. Det värsta som kunde hända, säger Zulmay Afzali, före detta politisk flykting och svensk medborgare sedan tio år tillbaka.
Han har inte direkt hållit en låg profil under sin tid i Sverige. Som föreläsare, författare och skribent i bland annat Svenska Dagbladet är han en röst att som räknas. Känd för sin kamp för kvinnors rätt till jämlikhet och utbildning.
Just kvinnorna ömmar han extra för i de här dagarna då talibanerna för andra gången under Afzalis levnad med våld tagit över ledarskapet i Afghanistan.
– Jag är väldigt orolig för vad som ska hända nu. Vad vill talibanerna? Jag tror att de närmaste tre månaderna kommer att bli avgörande.
I olika sammanhang har språkrör för den terrorklassade organisationen under de senaste dagarna försökt lugna den vettskrämda befolkningen. Ord som Zulmay Afzali inte har mycket till övers för.
– Litar jag på talibanerna? Nej, inte alls. De sade precis samma sak när de tog över makten på 1990-talet. Men vi får se vad som händer.
Talibanerna kunde på kort tid inta provinshuvudstäderna och i söndags marscherade man in i huvudstaden Kabul, där presidenten Ashraf Ghani redan hunnit ta till flykten i en helikopter mot Tadzjikistan och USA-tränade afghanska styrkor lade ned vapnen utan strid.
– Jag är som många andra chockad över att övertagandet gick så snabbt. Å andra sidan representerade Ghani en korrupt regim. Ledarskapet var otroligt svagt. En bättre president hade kunnat hålla ihop landet. Det behövs en praktisk person, någon som förstår folket och är ärlig i det han gör.
Av säkerhetsskäl vill han inte tala om sina släktband i Afghanistan och han har inte besökt landet sedan han kom till Sverige.
– Jag tänker på Afghanistan varje dag, men jag har ingen aning om jag kan resa tillbaka.
Hoppet ställer han till de unga och utbildade. Dagens tonåringar är medvetna om hur omvärlden fungerar. Internet och social media har gett smak på nöjen, musik, jämställdhet och demokrati.
– Hur ska en 20-åring som är uppväxt med demokrati kunna acceptera sharialagar helt plötsligt? undrar han.
TV-kanalerna kan fortfarande sända och vanligt folk kan koppla upp sig mot nätet. Men lugnet är bedrägligt, menar Zulmay Afzali.
– Folk är väldigt, väldigt rädda och många försöker fly från landet. När jag såg scenerna från flygplatsen... det gjorde jätteont i hjärtat.
Han minns själv talibanernas brutalitet för mer än två decennier sedan.
– Jag och morfar var ute och gick när en taliban kallade på mig och undrade varför jag inte bar någon huvudduk. Jag hade ganska långt hår på den här tiden och talibanen slog mig för det. Jag minns att jag sa till morfar: "Jag kan inte leva här."
Zulmay Afzali kritiserar USA:s reträtt och ger dem delvis skulden för kaoset som uppstod.
Fast den stora boven i dramat, menar han, finns i grannlandet Pakistan där underrättelsetjänsten ISI genom åren spelat en på många sätt och vis avgörande roll i regionen.
– Lösningen finns i Pakistan. Det var dom som skapade talibanerna en gång i tiden.