Författaren och idégivaren Roland Arvidsson, från Söderköping, har vid många tillfällen under åren behövt polisens hjälp. Men han anser inte att han har fått det.
När han jobbade som pedagog på en naturskola i Söderköping var han med om en rad inbrott.
– Sju gånger hade vi inbrott men polisen brydde sig inte. Till slut struntade vi faktiskt att göra en polisanmälan. Det var ändå ingen mening, säger han.
En annan gång blev han glad när polisen kom hem till honom tidigt en morgon, när familjen satt och åt frukost.
– Du vet vad det gäller, sa de. Jag trodde förstås att det var eftersom grannen haft inbrott dagen innan. Nej, det kände de inte till. De var här för att jag hade haft kontakt med en kvinna, vars dotter var efterlyst av polisen på grund av att hon gömt sitt barn för pappan.
Rolf Arvidsson menar att det hela var ett mycket tragiskt människoöde som han och flera andra var engagerade i.
– Mamman blev frikänd och barnet fick stryk första dagen det återvände till pappan.
Han upplevde det som att polisen hade kartlagt honom.
– Det kändes som Östtyskland.
Arvidsson har även flera andra exempel på händelser då han varit i behov av polis.
En gång tipsade han om en liga som bjöd ungdomar i Söderköping på knark. En annan gång hade han avslöjat en tjuvgömma med stöldgods.
– Jag gav dem adress och allt men inget hände.
Det här och en del andra upplevelser har gjort att han förlorat tilltron till polismyndigheten.
I vintras kom han körande på E22:an från Norrköping. Vid Tallbacken låg en bil tätt, tätt bakom.
– Jag bromsade flera gånger för att visa att han låg alldeles för nära. När inte det hjälpte så drog jag på lite för att köra ifrån bilen.
Arvidsson upptäckte därför inte 70-skylten och fastnade i polisens fartkontroll. Sju kilometer för fort gav 1500 kronor i böter. Det här gjorde honom arg varför han har överklagat trafikboten.
– Jag struntar egentligen i böterna. Det jag vill är att visa att jag inte tycker att det är okej att polisen struntar i människor som drabbats av brott. Att köra för fort är oftast ett misstag, jag tycker inte det ett brott. Dessutom kör svensken väldigt sansat, säger Roland Arvidsson.
Det är polisens prioriteringar han är kritisk till.
– Jag tycker att det har gått får långt. Det låter kanske bittert men jag vet fler som är arga över att de inte får hjälp av polisen när de behöver det.
Roland Arvidsson hör av sig till Folkbladet efter artiklarna där poliser i yttre tjänst menar att jobbet med att skriva ordningsböter och ha blåskontroller har tagit över annan, som de tycker viktigare, verksamhet. ”Det har gått så långt så att antalet skrivna böter har blivit lönegrundande”, enligt poliserna.
– Äntligen kommer det här problemet upp till ytan, enligt Roland Arvidsson.
FörebyggandeHan känner sympati för poliserna i yttre tjänst, som Folkbladet pratat med, som säger att de hellre vill jobba förebyggande mot till exempel kriminella gäng och ungdomar.
– Det är dags att sätta ner foten och göra rätt prioriteringar inom polisen.
SlöseriHan tycker att det är slöseri att ha poliserna måste stå så mycket vid vägarna.
– Det är som om ett företag skulle använda sina civilingenjörer som lagerarbetare.
Roland Arvidsson köper inte argumentet att polisens trafikmål är till för att rädda liv och minska skadorna.
– Kolla bara på hur många barn och unga som mår dåligt och som behöver hjälp. Självmorden bland unga är mångdubbelt fler än trafikdöda. Jag tycker att det är bättre att man ägnar sig åt att förebyggande sådant än att jaga fartsyndare.