Flyget har under många år varit beroende av meteorologisk service. Dels för att lämna råd och observartioner till flygplansbesättningen men också om hur flygplatser och flygplan ska konstrueras. Flygplatsen måste vara belägen på en plats som tar hänsyn till ett antal saker. En nödvändig uppgift är att veta hur utsatt platsen är för dimma och mycket låga moln. Statistiska uppgifter om sådana ting utnyttjas därför i hög grad vid val av flygplatsområde.
Ett flygplan bör i möjligaste mån starta och landa mot vinden. Landningsbanans sträckning ligger därför längs den mest förekommande vindriktningen på platsen. Den erhålles ur ett såkallat vindrosdiagram, där många års observartioner framställer de olika vindriktningarnas procentuella fördelning.
Innan en flygning påbörjas måste piloten få information om vindarna på den aktuella flygnivån. Vid kortare flygningar fås uträknade värden på medelvindriktningen och medelhastigheten över hela sträckan. När det gäller längre flygningar måste speciella prognoskartor göras för högre flygnivåer.
Andra viktiga meteorologiska faktorer är isbeläggning på flygplan samt flygning i åskmoln som bör undvikas. Slutsatsen av detta är att meteorlogens information ger en nödvändig vägledning för flygplanet och dess besättning.