En ansamling små små vattendroppar som försämrar sikten så den understiger 1 km kallas dimma. När vi pratar om dimmoln menar vi i allmänhet dimma som lättat från marken men ändå ligger kvar som ett molntäcke. Dimma bildas då luften blir mättad på vattenånga och vattnet måste kondensera till flytande form. Detta kan ske genom att luften avkyls. Eftersom sjunkande temperatur gynnar dimbildning förstår vi snabbt att värme gör det motsatta.
En ganska svag höstsol har därför många gånger svårt att bränna bort dimman och senare även dimmolnen. I många fall är det en kamp med klockan där dimman till slut segrar och dröjer kvar ända till solnedgången. I vissa fall kan dimman lätta från marken men istället breda ut sig som ett molntäcke som i sin tur försvårar solstrålarnas värmande arbete.
Att göra prognoser i sådana här fall, speciellt när vi har ett högtryck på hösten, är ibland en mardröm för meteorologer. Att det bildas dimma på natten är ett ganska vanligt fenomen så här års. Frågan för meteorologen är då, var kommer den att lätta och var väntas den ligga kvar och bilda dimmoln? Uttrycket "till en början dimma och dimmoln som lättar på en del håll" är vanligt förekommande så här års. Hur det blir med kampen framöver återstå att se.