Åskan är ett fenomen som säkert i alla tider både skrämt och fascinerat människan. Sverige är inte särskilt åskdrabbat om man jämför med områdena kring ekvatorn som kan ha upp till omkring 200 åskdagar om året.
I Sverige har vi mellan 5 och 25 åskdagar om året och det är då oftast under sommarhalvåret åskan förekommer. Att åskan är vanligast förekommande under sommaren beror på att de mäktiga bymoln (Cumulonimbus) som åskan uppstår i behöver väldigt fuktig luft för att kunna bildas och ju varmare luften är desto mer fukt kan den innehålla. Under hösten avtar därför åskfrekvensen successivt. Men även under september och oktober förekommer dagar med åska och då främst längs västkusten där vattnet fortfarande är relativt varmt, medan luften börjar bli kylig.
Vintertid är det också främst vid västkusten åska förekommer men då i samband med fronter som kommer in västerifrån. De försvagas sedan under sin väg österut och åskan dör ut ganska snabbt.
I Norge är vinteråska vanligare än i Sverige och den förekommer ibland då kall luft strömmar ner norrifrån över Norska havet och därefter tvingas upp över fjällkedjan med kraftiga snöbyar som följd. I Sverige är februari den månad då det åskar minst med bara någon enstaka observation de senaste 100 åren.