På vandring i tjäderns skog
Nu är det bara att dra på sig stövlarna och traska iväg. Rödgölens naturreservat är invigt och klart. Ett stycke vild natur inpå knutarna. Här kan man gå på trollsländejakt. Tranorna tutade och korpen klonkade under invigningspromenaden.
Foto:
Här i tjäderns och järpens mossrika, starkt kuperade skog är artrikedomen stor. Det är gott om gamla träd och död ved, så viktigt för en rik insektsfauna. De fuktiga dalsänkorna kring Rödgölen och St Namnsgölens vattenspeglar hyser spännande växter som gräsull, tagelstarr, dvärghäxört samt orkidéerna korallrot och knärot. Med lite tur kan man hitta ögonpyrola. Naturligtvis finns det gott om linnea. Här finns också spår av gamla slåtterängar. Det fanns ju torp i skogarna förr, även om Älvdalen här närmast revs på 50-talet. Kolbottnar och andra kulturspår behöver man inte leta länge efter.Reservatet är ovanligt stort, 299 hektar eller 600 fotbollsplaner. Men betydligt mer kuperat än en bollplan. Det är dramatisk natur med höga stup och stora flyttblock. Inte så lättgånget, men upplevelsen blir väl bara bättre av det, eller?Norrköping i topp
Länsstyrelsens naturvårdschef Claes Svedlindh, men rötter inte så långt härifrån, berömde Norrköpings kommun, inte bara för att ansvarigt kommunalråd Stefan Arrelid höll i den andra invigningssaxen.- Norrköping ligger i toppklass i landet när det gäller förutseende, strategisk naturvårdsplanering, sa Svedlindh.Och passade på att flirta lite med kommunekologen Eva Siljeholm:- Det är mycket tack vare Evas arbete som vi står här i detta nya naturreservat, tillade han.Men andra har naturligtvis gjorde förtjänstfulla insatser. Anledningen till att den här skogen nu räddats är egentligen ett hot för cirka tio år sedan. Då upptäckte Skogsvårdsstyrelsens Björn-Erik Holm ett tiotal anmälningar om planerad skogsavverkning här. Så satte papperskvarnarna igång för att förhindra det.Så istället för hyggen har vi idag bevarade urskogsliknande områden blandat med partier med ungskog som i lugn och ro ska få åldras värdigt. Evas kattfotslav
Gammal skog hyser ofta intressant moss- och lavflora. Vi hittade bland annat gammelgranlav och, ännu bättre, kattfotslav på gamla granar. Den senare arten har faktiskt fått sitt namn av Eva Siljeholm:- Den hade inget svenskt namn och jag sa att den liknande kattfot, sa Eva. Och han som skulle bestämma hörde henne.Men om man ska se kattfoten i den behöver man nog en lupp.Trollsländor och flicksländor finns det gott om. Och Olle Jonsson från länsstyrelsen är riktigt bra på att fånga och artbestämma dem. Så därför fick Eva Siljeholm en sandflodstrollslända på näsan. Olle berättade att de inte är några dagsländor. De har åtminstone några veckor på sig, så det så.En krona om dagen
Inbjudna till invigningen var en rad herrar från angränsande Graversfors och Skriketorp. Sture Klasson var en av dem vi fick en pratstund med. Han har rötter från Dammstugan vid Näkna. - Dit kom pappa 1927. Han jobbade i skogen och sågade ner så här stora granar med handsåg. En gång skulle han kolla hur lång tid det tog, men han hade ingen klocka. Däremot visste han att det kom ett tåg i timmen. Så när tåget passerade började han såga. När nästa tåg kom började granen falla. Sedan var det dags att kapa granen i stockar och dra ut dem till vägen.Stures pappa tjänade en krona om dagen. Så klaga inte över att det är jobbigt att gå den nästan milslånga vandringsleden i Rödgölens naturreservat. Det är en baggis.
Vägvisning från nedre Skriketorp.
Så jobbar vi med nyheter