Norrköping är väl sisådär sex gånger större än Finspång. Storleken till trots så har dock Finspång en avgörande betydelse för Norrköpings välstånd och välfärd. Globalt konkurrenskraftiga industrier i Finspång utgör Norrköpingsbornas största privata arbetsgivare. Det är väl tämligen allmänt känt att det förhåller sig på det sättet.
Mindre känt är kanske Finspångs betydelse för Norrköpingsinnevånarnas tekniska bildning och kompetens? Alla vet kanske inte att Curt Nicolin gymnasiet i Finspång ensamt attraherar fler elever från Norrköping än vad Norrköpings alla gymnasier lockar elever från Finspång? Men så är det i alla fall.
”En majoritet av våra 500 elever kommer faktiskt från Norrköping”, sa Kristina Hagstedt till mig när vi träffades på CNG – eller Curtan – som Curt Nicolin gymnasiet kallas i folkmun. Kristina arbetar som kommunikatör på skolan. Intill alldeles nyss – 2016 – var hon själv elev på CNG. Hon studerade på det produktionstekniska programmet. Hennes mentor – klassföreståndare skulle man kanske sagt på min skoltid – var Zlatko Karov.
För några dagar sedan fick Kristina, Zlatko och jag en stund tillsammans. Vi talade om vad det är som gör CNG så speciellt och attraktivt? Ett par meter från oss där i verkstaden på skolan stod CNG: s lasersintringsmaskin; eller 3D-skrivare som det sägs mer folkligt.
”Enligt vår leverantör var vi den första skolan i Europa som köpte in en sådan maskin”, sa Zlatko Karov. Vilket kan vara en del av svaret på frågan om varifrån Curtans attraktivitet emanerar.
Vid sidan av Finspångs kommun så delägs skolan av flera stora och små konkurrenskraftiga företag på orten. Ägarföretagen vill att eleverna ska studera vid de bästa tänkbara maskinerna och med de bästa tänkbara handledarna.
Zlatko Karov kommer från industrierna i Finspång och Norrköping. Han har minnen tillbaks till ”gamla Curtan”; den verkstadsskola som fanns innan Curt Nicolin gymnasiet etablerades i sin nuvarande form 1996. Lärare blev han senare. Via distansstudier på högskolan i Olofström.
Nu tillbringar han en stor del av sina dagar i skolans verkstad omgiven av elever och lärare som agerar i en miljö som så mycket som möjligt ska påminna om de miljöer som finns på riktigt; ute i industrierna.
Zlatkos gebit just nu är AM; additive manufacturing.
”Enkelt uttryckt så handlar det om en tillverkning där vi lägger till, adderar komponenter när vi skapar varor och tjänster, förklarade Zlatko för mig.
Jag vet inte om jag begrep det där. För den grupp elever som stannat till i verkstaden för att lyssna på vårt samtal är dock det här med AM rena vardagen.
”Det är sånt vi arbetar med hela dagarna. Inget konstigt med det”, svarade eleverna när jag frågade dem.
Industriarbete har i och för sig alltid innehållit komplicerade och sammansatta moment som krävt både huvud och armar. Det nya nu är väl kanske att den moderna verkstaden ligger betydligt närmare kontorslandskapets miljö än den bullriga och rökiga fabriken.
”Utvecklingen går snabbt. För inte alls länge sedan fanns det en rad olika specialistkompetenser runt till exempel en CNC-svarv. Nu krävs ofta att en ensam operatör ska ha kompetensen att sköta hela processen”, sa Zlatko Karov.
Kristina Hagstedt är uppväxt i Lämneå i Ljusfallshammar. Nu bor hon i Norrköping.
Arbetet som kommunikatör känns inte direkt som ett naturligt steg efter en utbildning i produktionsteknik?
”Jag har upptäckt hur mycket jag tycker om marknadsföring. Att arbeta mot resultat och mål för en verksamhet där jag kan helheten är en produktion där jag känner mig hemma och vill utvecklas”, svarade Kristina.
Jag tror henne.
Ärligt talat var det länge sedan jag mötte en sådan kunnig kommunikatör som Kristina Hagstedt.