Universitetslektorn Stefan Holgersson har aldrig varit direkt intresserad av Brottsförebyggande Rådet (Brå), men har skrivit två rapporter om myndigheten eftersom den har betydelse för polisens verksamhet. Som polis och forskare är han främst intresserad av att granska den myndighet vars uppgift är att "upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp" i vårt land – polisen. Sedan 1998 har han därför fördelat sin arbetstid mellan polisyrket och polisforskning. En ypperlig kombo att forska på det man har en daglig insyn i.
Eller?
Norrköpingsbon Stefan Holgerssons slutsatser om den egna organisationen har nämligen inte alltid fallit i god jord bland de högsta cheferna. När han för ett par år sedan ville sätta fingret på hur polisen presenterar sin verksamhet, bland annat i rapporten ”Ursäkta vi är faktiskt POLISEN – och vi står över lagen”, väcktes irritation.
– Polisledningen har sannolikt uppfattat min forskning som ett allt större hot i takt med att det blivit viktigare att satsa på att förmedla ett tilltalande yta av polisen. De har gjort vad de kan för att tysta mig, men jag har hela tiden haft bra stöd av min närmsta omgivning inom polisen, vilket inkluderar linjechefer. De har sett att jag brinner för att utveckla polisen och deras stöd har gjort det svårt att komma åt mig.
"Går det att lita på Brå-rapporten" tror han blev droppen som fick bägaren att rinna över. Här lyfte han och forskarkollegorna bland annat fram en tystnadskultur inom Brå och visade på hur underlag i forskningsrapporter som snedvridits, twistats, friserats och till och med censurerats. Underlag, som de högsta politikerna i vårt land sedan fattar beslut på.
– Sannolikt har denna kritiska forskning utgjort ett obehag även för ansvariga politiker, som är relativt maktlösa inför polisens väl utvecklade förmåga att passivt motsätta sig politiska direktiv, menar Stefan Holgersson.
Ett år efter att rapporten är hans forskarkollega sjukskriven. Forskningsassistenten har inte fått förlängt kontrakt på Liu, trots att det fanns pengar för en doktorandtjänst och Holgersson är "ofrivilligt" pappaledig, då universitetet, enligt honom, agerat på ett sätt som förändrade hans möjligheter att få privatliv och arbetsliv att gå ihop.
– Det är helt uppenbart att de ville att jag skulle säga upp mig, säger Holgersson.
Men vi tar det från början. Det dröjde inte länge efter att rapporten släpptes den 16 december 2019 innan helvetet brakade loss. På grund av den känsliga informationen använde sig forskarna av anonyma källor, och efter att en av dem gick ut och ansåg sig vara felaktigt citerad – vilket senare visade sig vara fel – förkastades snart i stort sett hela rapporten. Den pekade bland annat på problematiken att Brå lyder under det departement vars verksamhet de samtidigt objektivt ska studera, vilket inkluderar att lyfta fram förhållanden som kanske inte uppfattas som tilltalande, och som är politiskt känsliga.
– Man tar helt enkelt inte upp vissa saker. Innan Brå-rapporten skrev jag exempelvis en rapport som bland annat berörde klaner och parallella rättssystem. Det hade ju Brå kunnat skriva om, men det har man inte gjort. Brå har fått en miljard kronor de senaste tio åren, ändå säger statsministern att "vi såg det inte komma" om gängbrottsligheten. Då är det något som inte fungerat! Man har undvikit vissa frågor, säger Stefan Holgersson.
Han tror ändå att rapporten faktiskt gett ringar på vattnet, även om det sitter långt inne hos någon att erkänna.
– Det är inte för intet att regeringen framfört att de vill avsätta åtskilliga miljoner till polisforskning, där pengarna inte viks till Brå eller Polisen, utan att det är Vetenskapsrådet som ska få fördela pengarna till forskare. Det ligger i linje med de förslag som framförs i vår rapport.
Så ni fick "rätt" till slut då, tänker du?
– Jag har tidigare belyst saker, det har blivit världens liv om, som sedan blivit en sanning, säger Stefan Holgersson.
Men oavsett vad forskningen lett till eller ej, är det inte det som är mest i fokus just nu. Det är Linköpings universitets hantering av sina forskare, som gnager hos forskningsgruppen. Forskarna har känt sig motarbetade i stort sett hela tiden sedan rapporten kom ut.
– Det som känns värst är att LiU förnekar att saker har inträffat och hävdar att de agerat på ett visst sätt, som de menar är korrekt och bra, trots att vi har en mycket omfattande dokumentation i form av ljudinspelningar och mejl som styrker vår version av vad som hänt. På lång sikt är jag därför övertygad om att LiU:s valda strategi att hantera vår kritik är dålig, men på kort sikt kan den vara effektiv eftersom ett universitet åtnjuter en hög trovärdighet, säger Stefan Holgersson.
I mars inledde universitetets ”Kommitté för hantering av avvikelser från god forskningssed” en granskning av rapporten, där man ser över om eventuella avvikelser från god forskningssed pågått. Den förväntas bli klar inom de närmaste veckorna. Men forskarna har inte fått veta vad de anklagas för.
– Det är som en Kafka-roman. Man blir förhörd men vet inte vad man är anklagad för. Sedan plockas vi bort en efter en, eller tröttas ut. Det känns olustigt, inte för att jag är rädd, men det känns obehagligt att det är så här i Sverige. Var är vi på väg?, säger Stefan Holgersson.
Forskarkollegan som är sjukskriven till inte uttala sig i media. Men forskningsassistenten Ossian Grahn är starkt kritisk till hur universitetet agerar. Han är helt säker på att Brå-rapporten är orsaken till att han inte fick fortsätta på Liu.
– Naturligtvis! Projektet var välfinansierat och det fanns pengar kvar.
Vad fick du för förklaring till att du inte fick fortsätta då?
– De skrev att det inte hade med rapporten att göra, utan om en omorganisation.
Något Ossian Grahn alltså inte köper.
– Såklart att det var ren följd av rapporten, även om det är svårt att bevisa det. Jag tycker det är skrämmande! Universitetet ska vara en bastion för fri forskning, men i Linköping vill man inte vara med om det. Det är alldeles tydligt.
Men kunde ni bedrivit er forskning på något annat sätt?
– Vi kunde säkert ha gjort på något annat sätt. Rapporten får man gärna kritisera. Det är vår arbetsgivares sätt att agera som jag är kritisk till.