Denna vackra dag i juli är det Bo Winblad och Thorbjörn Hedskog, som svarar för turerna mellan Skenäs på Vikbolandet och Kvarsebo i Kolmården.
Båda har i yngre år varit ute på större hav än så här. Hedskog säger, att han "började den långa vägen” och varit över hela världen.
Men nu alltså dessa ynka 450 meter fram och åter över Bråviken, en resa på bara sex minuter. Men nej, försäkrar de två, enformigt blir det inte.
– Att tidiga morgnar få titta ut här över soluppgångarna, det är ju något storartat, säger Winblad.
– Är man bara lite naturintresserat, så kan det vara fantastiskt här, säger Hedskog. Fågelstrecken som flyger ut och in, havsörnen... och sälar har vi besök av här också. Och vi har svanar som bor här, och så kommer fågelungarna.
– Och för trafiken gäller, att ingen dag är den andra lik.
Den andra lokala vägfärjan, den över Slätbaken till Stegeborg, dras som bekant med vajer. Men Fredrika går för egen maskin och styrs för hand.
– Om vi lägger en vajer här och det blir is, hur ska fartygen då komma in till Norrköping? säger Hedskog.
I åliggandena ingår att dirigera trafiken på och av Fredrika – alla dessa timmerbilar, husvagnar, personbilar. Det sker via ljussignaler, som visar grönt för den "rätta" filen.
Det är också just detta, som Thorbjörn Hedskog är i färd med, när han brister ut i en svordom:
– Nu blev det fel. Den där tittar inte på ljussignalerna, han bara tittar på bilen framför sig.
På Skenässidan ligger Fredrika tills det blir tidpunkt för avfärd, vid Kvarsebo vänder man bara. När Folkbladet hälsar på fylls färjan till så gott som fullbelagt. Räknat i personbilar får det plats 30 här på färjan.
Att däcket blir fullt är vanligt i dessa sommartider. Som mest kan det bli bortemot tusen bilar under en dag.
– På Vikbolandsdagarna körde vi 17 fullbelagda turer i sträck, säger Hedskog.
Nu nalkas vi Kvarsebo. Man anar djurparken lite längre in i Bråviken, och det kan vara något av Vildmarkshotellet som skymtar fram där borta.
Vid färjeläget är svenska flaggan i topp över den lilla gulmålade byggnad, som inrymmer Café Säterdalen. Men om den lilla godbiten berättade vi redan i gårdagens Folkbladet.