Vandring i naturreservat

Vi är på vandring i ett av Skärblackas två naturreservat, som båda invigdes för snart ett år sedan. Det är i skarven mellan vår och försommar. Aldrig är väl naturen ljuvare än denna tid. Vitsipporna är på upphällningen, men är fortfarande tillräckligt många för att bilda vita fält på marken.
I det vita syns öar av blått. Det är den lilla himmelsblå förgätmigej som växer här. Dess färg är ljus, men många tillsammans gör att de syns bra. Bland de blå finns några vita. Vår guide, Vera Karlsson berättar att det finns rosa också, men de är inte så vanliga.
Det är Vera Karlsson med familj som äger marken som utgör Ribbingsholms naturreservat. Hon har bott här i drygt 20 år och känner marken väl.
I och med att området blivit naturreservat, har länsstyrelsen ansvar för skötsel och underhåll. Allmänheten har tillträde till reservatet, men måste iaktta de regler som gäller. Här får inga blommor plockas, inga grenar brytas, ingen eld göras upp.

Strömmen och Glan
Ribbingsholms naturreservat omges av vatten, på ena sidan Motala Ström, på andra Glan. Naturreservatet skjuter ut i en udde där de båda vattnen möts. Reservatet karakteriseras av ekar. En del är döda, men de ska finnas kvar. De är viktiga för olika sorters insekter som har sin boning där.
Länsstyrelsen har märkt ut en vandringsstig genom reservatet. Vi genar litet och går först i den delen som ligger närmast Veras trädgård, som givetvis inte ingår i reservatet. Här växer olika lövträd, bok, asp och hassel till exempel. När vi närmar oss delen som vetter mot Strömmen blir landskapet mer öppet, man kan se ner mot strandängarna.
- Djur brukar beta i naturreservatet, men de släpps inte ut förrän senare i veckan, säger Vera.

Vitt, gult, blått
Violer i massor lyser mitt i det vita med intensiv lila färg. Det är nästan så att hela naturreservatet på sin gröna grund är klätt i vitt, olika nyanser av blått och violett, samt gult. Den gula färger står gullvivorna för. De växer rikligt och är både höga och kraftiga.
Smörblommorna har redan börjat blomma, liksom mandelblom och gökört. Svalörtens blankpolerade gula blad syns i gräset och liljekonvaljernas blad har börjat sticka upp, som smala strutar.
Lyft blicken uppåt och se den mäktiga ekens krona. Eller hägern som landar i ett träd vid stranden. Sänk blicken och se den bruna oansenliga blomman som Vera kallade sotare som barn. Eller den blåa jungfrulin. Slut ögonen och lyssna, inte bara till fåglarna utan också till vattnets kluckande. Slut ögonen och känn den lätta vinden och vårens doft av växande.
- Det är rofyllt att vandra här, eller sätta sig med en kaffetermos, säger Vera. Det är en lisa för själen.

Information till våra läsare

Vandring i naturreservat