- Och ska sanningen fram, säger Göran, så är jag egentligen inte glasmästare, eftersom jag aldrig tagit något gesällbrev.
Varför då?
- Det blev liksom aldrig av. Jag började som lärling 1964 hos dåvarande glasmästaren Rune Bonnevier och sedan tog jag över företaget 1971 och på den vägen är det. Och jag tycker det har fungerat bra utan gesällprovet, under de här nästan 50 åren i branschen.
Har du alltid haft ett enmansföretag?
- Ja, men däremot har det ofta känts som ett familjeföretag, eftersom min pappa Stig hjälpte mig mycket de första åren och min fru Anette har skött papprena och bokföringen. Dessutom har jag även haft hjälp av mina bröder då och då.
- Och att jag överhuvud taget kom in i glasbranschen, berodde på en av mina bröder. Han jobbade på posten och såg under sin tur att glasmästaren sökte en lärling.
- Då gick jag på en yrkesskola som kommunen och fabriken hade ihop här i Skärblacka, men jag lockades inte av tanken på skiftarbete på fabriken. Så jag sökte lärlingsjobbet istället och fick det direkt. Sedan dess har jag blivit kvar.
Och det ångrar du inte?
- Nej, absolut inte. Jag har haft ett roligt yrkesliv, med massor av fina kontakter med människor som bott i allt från "slott till koja". Det vill säga att jag arbetat med fönster i såväl Löfstad som Stjärnorps slott till vanliga hus och lägenheter. Så jobbet har alltid känts omväxlande med olika glasuppgifter att lösa.
Läs mer i onsdagstidningen
