Efter sommaren har skadegörelsen på Parks förskola i Skärblacka eskalerat och blivit allvarligare än tidigare, berättar personalen.
– Vi har reagerat på att det är medvetet och illvilligt gjort. Det känns lite jobbigt. Man är lite nervös och undrar vad som hänt efter varje helg, säger förskolläraren Pernilla Johansson.
När hon kom tidigt för att öppna förskolan för ett par veckor sedan hade en ruta in till småbarnsavdelningen Aspen krossats. Men inte nog med det.
– De hade också tagit glas och spridit ut över rampen in på avdelningen. Sedan hittade vi också glas i sandlådan, berättar hon.
När en kollega kom till jobbet vid ett annat tillfälle hade någon eller några grävt ner vassa metallburkar i sandlådan. Personalen har fått städa gården tidigt på morgonen eller tvingats hålla barnen inomhus tills de kan vara ute igen, för att inte riskera skador.
Förskolan har brottats med mer vanlig skadegörelse under en längre tid, även innan man flyttade från skolområdet till den nuvarande paviljongen för ett år sedan.
– På måndagar är det vanligast med nedskräpning. Det är mycket fimpar och bränt papper. Vi måste städa gården ganska bra, för de minsta barnen äter ju fimpar annars. Det är ju också farligt.
Exemplen på vad som förstörts är många: dörren till förrådsboden har blivit insparkad, förskolebarnens teckningar och skylt på gården har rivits ner och deras planteringar har ryckts upp.
– Barnen blir ledsna när det som de har engagerat sig i försvinner. Vi vill kunna plantera, men när det bara dras upp och dras upp... Då tycker barnen att det är tråkigt, säger Pernilla Johansson.
– Men vi har satt upp teckningar igen, för vi vill inte att de som förstör ska vinna över oss.
Parks förskola är inte den enda förskola i Skärblacka som har utsatts för skadegörelse. I somras hittades t ex glasflaskor nedgrävda i en sandlåda på Sörgårdens förskola.
Nu har Parks förskola gått ut och informerat föräldrar och allmänhet i ett öppet brev på sin blogg. Innan dess hade förskolan kopplat in kommunens säkerhetssamordnare som rekommenderade dem att inte dölja hur allvarlig situationen är.
– Vi vill engagera folk och nå ut till alla. De som bor här och känner ungdomarna måste försöka prata med dem. Nu talar vi om hur situationen är och vad konsekvenserna kan bli. Verksamheten blir ju lidande, men som tur är har inget barn skadats, säger Pernilla Johansson.
Hur har föräldrarna reagerat?
– De tycker att det är fruktansvärt och undrar vad som händer. Det har vi full förståelse för. Deras barn går här och de måste få känna sig säkra när de lämnar sina barn, och ska inte behöva oroa sig för att de barnen skär sig eller gör sig illa.