- Tidningen har följt med familjen under tre generationer, efter att min farfar Karl-Erik Sköld och farmor
inledde det hela, berättar Bengt Sköld, 70, när chefredaktören Widar Andersson och undertecknad hälsar på för en pratstund.
Vad vet du om din farfar, som var en av tidningens pionjärer på den tiden?
- Jag vet att han jobbade på pappersfabriken här i Skärblacka, där han var aktiv i facket och på fritiden även inom kommunpolitiken.
- Men dessvärre dog han ganska ung, 58 år gammal, i en cykelolycka 1926. Han körde nerför en backe med mackadam, där han tappade balansen och stod på huvudet och det tog så illa att han dog.
- När olyckan skedde, var min pappa Karl-Gustav, som alla kallade för Kalle, 17 år och äldsta hemmavarande barnet efter Karl-Erik.
En tuff tid för familjen?
- Ja, det var det och min pappa blev i det läget försörjningsansvarig för familjen och fick som sådan ärva Karl-Eriks jobb på bruket. Det var hårt grovarbete, då det handlade om att lossa massaved och kalksten. Ett hårt jobb för en 17-årig yngling.
- Men då bodde ju min pappa Kalle fortfarande hemma hos Maria, min farmor som behöll tidningen efter farfars död.
- När sedan farsan gifte sig med mamma Astrid 1938, började även dom prenumerera på tidningen, så under alla åren sedan Folkbladet startade 1905 har det bara varit den tidningen hemma hos oss.
- På den tiden handlade det mer om ens ideologi, jämfört med idag. Då var det Konsum och Folkbladet som gällde för många och det fanns en sådan anda inom rörelsen på den tiden.
Men du och frugan Anita hakade på "släktvanan" att få Folkbladet i brevlådan varje dag?
- Ja, så har det blivit och jag kan nämna att i mina yngre år jobbade jag även med att bära ut Folkbladet i Skärblacka varje dag. Det var på den tiden när tidningen kom på eftermiddagen, så att vi, tre, fyra killar, kunde klara det jobbet efter skoltiden.
- Jag var i 12-årsåldern när jag tog över tidningsutkörningen efter en kusin till mig, när han ville sluta. Då hade jag cirka 110-130 prenumeranter som skulle ha tidningen varje eftermiddag.
Hur upplevde du det jobbet?
- Det var jäkla jobbigt, framförallt på vintern, när det ofta var dåligt plogat och jag minns att min mamma hjälpte till med utbärningen när det var som värst. Däremot gick ju sommaren an, när det var skönt väder.
Läs mer i onsdagstidningen