- Kroppen hade blivit gammal och sliten och sa nu till slut ifrån, säger sonen Johan, även om huvudet var klart in i det sista. Men inget varar för evigt och inte ens farsan, så är det.
Och han hade ju också drabbats av en stroke för några år sedan?
- Ja, det var cirka 15 år sedan, som han fick stroken och då tvingades han också definitivt sluta med fisket. Fram tills dess var han ofta nere vid Glan och hjälpte mig, efter att jag tagit över hans roll som fiskare, berättar Johan.
Arne var alltså yrkesfiskaren på Glan, som blev "Fiskarn" med hela fotbolls- och bandy-Sverige och även internationellt, via sin lysande karriär som elitdomare i de båda sporterna.
Han började själv spela fotboll i unga år, då han vaktade målet i Skärblacka IF. Men det var framförallt som domare, han skördade de största framgångarna inom idrotten.
SM och VMSom bandydomare nådde han allra längst och fick döma såväl SM- som VM-finaler. I fotboll dömde han massor av matcher i olika divisioner, därav många i allsvenskan, där han utsågs till Årets domare 1979.
Som pris för det fick han en förgylld visselpipa, som han hade med sig även till Hallegården, där pipan hade en hedersplats på väggen.
Där hängde också märkessköldar, behängda med en mängd olika klubbmärken, som var minnen från föreningar han dömt genom åren och som han vårdade ömt.
Två favoritklubbarVid Folkbladets sista besök hos Arne på Hallegården, avslöjade han att hans två mest kära klubbmärken är de från IFK Norrköping och Skärblacka IF.
Inte så oväntat eftersom IFK var det lag han följde mest under alla år och såg så många matcher han kunde inne på Idrottsparken medan Skärblacka IF också låg honom varmt om hjärtat, eftersom det var där han började sin idrottskarriär.
Även på Hallegården kunde Arne följa med vad som hände inom fotbollens värld, eftersom en rumskamrat hade en tv med alla tänkbara fotbollskanaler på.
Arne framhöll också att han aldrig ångrat sin satsning på domarkarriären, även om den tog mycket tid och ofta gjorde att han inte hann fiska så mycket som han ville och inte alltid fick så mycket tid som han ville till familjelivet.
Men alla hans minnen från idrottsplanerna vägde upp mycket av nackdelarna och han framhöll ofta att han fått uppleva mycket tack vare idrotten.
Och då tänkte han på allt från pojkmatcher till landskamper.
Arne Axelsson blev 83 år och sörjes närmast av frun Sylvia som bor på Vickelbygården samt barnen Susanna, Johan och Tina med familjer.
Läs mer i torsdagstidningen?