– Hela skolan är drabbad av det som har hänt.
Carita Johansson är rektor på Mosstorpsskolan. Vid 22-tiden på tisdagskvällen blev hon varse vad som hade hänt några timmar tidigare på en mindre väg mellan Norsholm och Kimstad.
– Jag fick reda på det först via nyheterna och befarade då att vi kunde vara drabbade, säger hon.
En personbil körde av vägen och fattade eld. Tre personer under 20 år avled av sina skador, två vårdas på sjukhus. Fyra av de drabbade har varit elever på Mosstorpsskolan.
– Det går inte att greppa. Tankarna är hos de anhöriga och familjerna först och främst. Det är så hemskt att man inte kan förstå, säger Carita Johansson när Folkbladet träffar henne utanför skolans entré.
Flaggan på stången som står på skolgården vajar på halv stång, i ett rum i skolan har ett sorgerum upprättats och många vuxna rör sig i och kring lokalerna för att fånga upp ungdomarna.
– Det är en skola i sorg. Det är ett litet samhälle och det är elever som har bott och verkat här. Alla påverkas, det finns vänner, bekanta och syskon här. Flera av personalen har haft eleverna och kände dem, säger Carita Johansson.
Hon beskriver stämningen som tryckt, att det ligger som ett lock på hela skolan. När vi går i skolans korridorer är tystnaden kompakt.
– Så här tyst är det aldrig här annars, säger Carita Johansson.
På grusplanen nedanför skolan samlades tidigt på morgonen ett stort antal ungdomar framför två bilar som ska ha tillhört två av de avlidna.
– Minnesplatsen var elevernas initiativ och de har gjort den själva. Här runtomkring finns både nuvarande och gamla elever, säger biträdande rektor Teresia Malm som stod länge bland ungdomarna.
Mellan fordonen skapades ett hjärta av ljus, blomblad låg utspridda runt bilarna och skapade stora hjärtan, på vindrutorna trängdes blombuketter med handskrivna lappar och på stängslet intill sattes det upp fler och fler lappar med budskap av sorg, kärlek och saknad.
– Det är så sjukt, varför?!, säger en gråtande ungdom som fångas upp av en famn.
Redan på tisdagskvällen öppnade Norrköpings kommun en samlingspunkt i Skogängsgårdens kyrka i Skärblacka. Även där mötte Folkbladet gråtande ungdomar som fick krisstöd.