I onsdags beslutade Östgötatrafiken att sluta köra genom Skärblacka på kvällstid, detta efter att bussar utsatts för stenkastning tre kvällar i rad. En förare fick glassplitter i ansiktet då stenen krossade rutan. Tyvärr är sabotaget inte en engångsföreteelse, senast på våren 2020 ledde stenkastning till samma åtgärd från Östgötatrafiken.
Utanför Ica träffar vi Sven-Ove Bengtsson, en av många som reagerat med bestörtning på det som hänt.
– Det är fördjävligt. Jag tycker synd om de som åker buss, säger han.
Hur ska man få stopp på sabotaget?
– Det fanns ju folk förr som var ute på kvällarna, men de är borta nu och det är synd. Det behövs ju tydligen. Sen tycker jag att föräldrarna behöver se efter sina unga bättre, det går inte annars.
En kvinna vi pratar med är också upprörd.
– Det är helt förskräckligt, att busschaufförer ska utsättas för sådant för att de utför sitt jobb.
Hon har full förståelse för Östgötatrafikens beslut att sluta köra i samhället kvällstid.
– Det är inte bra för de som inte har körkort och inte kan ta sig någonstans, men personalens säkerhet måste gå före.
På Blacka fritidsgård träffar vi Fredrik Johansson och Felicia Nilsson, båda fritidsledare, och Urban Engström, brandman med ett förflutet som fritidspedagog. Varför problemen med stenkastning blossat upp igen kan ingen av dem svara på.
– Det är enskilda individer det handlar om, det är inte den stora massan. Vad de vill med det vet jag inte, men det är väl uppmärksamhet på något sätt, säger Fredrik.
– De vill synas, men på fel sätt. Sen tror jag att de inte riktigt har stödet hemifrån, säger Urban.
I Facebookgruppen Viktigt allmän info i Skärblacka med omnejd märks ett stor ilska över det som hänt. Urban förstår människors frustration över inställda bussar, men han reagerar på den hätska tonen.
– Det är en del av att bry sig om samhället, absolut, men ibland så kan det gå över styr, och det är faktiskt vuxna som beter sig illa, säger Urban.
– Något medborgargarde vill vi inte ha, det är polisens jobb, säger Fredrik.
När Urban är ute och informerar om konsekvenstänk i skolklasserna kommer han nu inte bara lägga fokus på bränder, utan också på bussar.
–Det kan hända en katastrof. De måste förstå att en sten i en ruta kan leda till mer än att bussen stannar, den kan köra in i personer, det kan vara personer på bussen som de känner som gör sig illa, eller ännu värre. Att få dem att förstå att om de blir anklagade för att ha orsakat olyckan, det påverkar ju framtiden så mycket.
Något möte för att se hur de ska jobba framåt har de inte blivit inbjudna till, men de antar att frågan kommer upp på nästa samverkansråd där polisen, räddningstjänst, socialtjänst, samt skol- och fritidspersonal träffas. De hoppas också kunna återuppta projektet MBU, vilket står för Människan bakom uniformen. Där ges ungdomar chans att möta blåljuspersonal, väktare och socialtjänst, vilket ska öka förståelsen mellan ungdomar och de som arbetar inom olika samhällsstödjande yrken. Det startades efter sabotagen 2020, och var lyckat. Men det blev bara en säsong.
– Men vi är på hugget och vill köra igen, säger Urban.
De påpekar också att det även krävs ett engagemang från föräldrarna för att få till en förändring.
– Prata med era barn om vad som kan hända. Håll koll på var de är och vilka de är med, säger Felicia.