– Jag vill veta hur saker funkar och sedan kunna göra det själv. Det är Wiwis egen förklaring till varför hon hoppade på en treårig universitetsutbildning i höstas.
– Och så har jag alltid gillat att måla och rita, tillägger hon.
När Wiwi längre in i samtalet har grunnat färdigt, så kommer hon fram till att hon gör alla dessa saker, som att ha hus och trädgård, odla, binda böcker och plugga, för att motverka att latmasken i henne tar över.
– Dessutom har jag tiden att odla andra delar av mig själv. Någon tv har jag inte längre och jag är inte med på Facebook eller river ut köket.
När journalisten Wiwi Samuelsson gick i pension från arbetet på Migrationsverket, började hon en tvåårig konstutbildning på Lunnevads folkhögskola, utanför Linköping.
– Där fick jag roa mig dagligen, konstaterar hon.
Så det här med att studera i mogen ålder är absolut inget nytt för henne. Före det nuvarande äventyret på Linköpings universitet, läste hon en kurs i tyska, på kvartsfart. Att hon är äldst i klassen med sina 68 år, gör hon ingen stor sak av .
– De flesta är väl under 30 år och flera har gått någon hantverksutbildning innan de hamnade här. Många är väldigt ambitiösa och ska bli världsberömda kläddesigners konstaterar Wiwi.
Innan utbildningen startade skulle Wiwi välja inriktning och den var ganska given.
– Jag valde trä- och metallslöjd framför textilslöjd. Eftersom jag är så gammal har jag aldrig fått ha träslöjd i skolan, konstaterar hon.
Nu är det bara att pröva sig fram med planhyveln och bandsågen.
– Det är tur att mina duktiga medstudenter finns, så att jag inte kapar av mig armen, säger Wiwi och skrattar.
Hennes första arbete i trä i höstas skulle ha anknytning till Linköping. Tur att det är hennes hemmaplan, uppvuxen som hon är i Vasastan i Linköping. Det blev till slut en hängare med utkarvade flygplan, Viggen och Draken. Wiwi fick VG, väl godkänt på sitt arbete.
Så har hon gjort leklådor med rötter i land och stad. Hon baxar fram den rurala leklådan, där i vardagsrummet i det gula 30-talshuset Röbrinken. Lådan innehåller en byggsats till en faluröd stuga och djur av kottar. Den urbana lådan består av färgglada klossar och ligger i en låda. Elevuppgiften gick bland annat ut på att kunna få till olika snygga lådhörn med olika tekniker. Lådan, med sina granna klossar, känns lika mycket som ett konstverk att ha på väggen. Wiwi berättar om pysslet med att använda olika sorters färger på klossarna.
– Det jag saknar är fler lärarledda lektioner. Nu får vi studenter ofta lära av varandra. Jag skulle vilja veta av mina duktiga lärare hur jag kan göra saker bättre och varför vissa saker inte blev så bra, säger Wiwi.
Hon ångrar inte sitt beslut att sätta sig på skolbänken igen, även om vissa lektioner ibland är skittråkiga och den vetenskapliga processen, då det ska analyseras och reflekteras, frestar på hennes tålamod.
– Egentligen är det fantastiskt, att jag som pensionär får den här möjligheten, säger hon.
Fast hon vill inte råda någon i hennes ålder att göra som hon.
– Folk får väl göra vad de vill. Fast det skulle väl inte fungera om alla gamlingar väller in på universiteten, säger hon och garvar.
annika.sverker@folkbladet.se