Tecknarens ögon
Mycket har ändrat sig i Norrköpings inre hamn, sedan tecknaren Bernard Handell, färdigställde den här teckningen 1960, som är en ny del i sommarserien.
Borta är båtarna som lossade och lastade i den inre hamnen och borta är förstås också kranarna - utom två museikranar.
Kvar från Handells teckning är dock ett antal torn. Från vänster Stadstornet, Rådhustornet och längst till höger sticker väl Matteuskyrkans torn upp långt bort.
Och mitt i hamnfåran tuffar en av dåtidens arbetsbåtar, kanske bogserbåten Cardon, tillbaka till Hamnbron efter fullgjort uppdrag.
Visst kan man väl sakna den här härliga, ofta internationella rörelsen i hamnen och upplevelsen av alla fartyg som ibland kom från fjärran land med sin last.
Idag är denna verksamhet till stor del flyttad till Pampushamnen och varorna förslutna i stora containrar.
Så här skriver Bernard Handell i sin bok "Norrköping - min stad" till den här teckningen:
"Vid den norra kajen, där Ericson & Horndahl och P. Janssons hade sina kolupplag, låg de gamla sotiga och svarta koltramparna, som fraktade kol från Polen och England och koks från Rotterdam.
En marskväll 1939, samma år som Adolf Hitler lät startskottet gå för andra världskriget, lämnade jag Norrköpings hamn ombord på en av de här gamla koltramparna.
Jag hade mönstrat som maskinelev på S/S Sandö av Stockholm och i den vackra vårkvällen stod jag på akterdäck och såg hemstadens ljus försvinna.
Vi gick på "lätten" till Rotterdam för att ta hem en kokslast.
Förutom en del upplevelser av det mera lusteliga slaget på den då världsberömda nöjesgatan Schiedasche Dijk, av sjömän kallad "dejken", i den holländska hamnstaden, så har också från den här resan en upplevelse av helt annat slag stannat kvar i minnet.
Vi satt några stycken i mässen, när dörren plötsligt öppnades och in kom en skrämd figur, som hastigt stängde dörren efter sig.
Han viskade ordet Hitler, samtidigt som han med flata handen gjorde den kända gesten rakt över halsen.
Under den andra armen hade han ett paket med kostymtyger, som han ville sälja för att få pengar till sin fortsatte flykt.
Visst kände vi till en del om Hitler och hans "nyordning", men när den här unge judegrabben hade försvunnit med en något förstärkt flyktkassa, visste vi ytterligare en del detaljer..."
Själv har jag många minnen från livet som stuvare i Norrköpings hamn. Ett bra extraknäck och många fina möten med fast anställda stuvarprofiler fick jag vara med om. Och rejäla luncher husmanskost åt man på Hamnkällaren!