Att arrangera utomhuskonserter sommartid i Sverige är förenat med stor ”fara” på grund av regn. Bara 30 minuter innan Nisse och basisten Patrik Bohman på duo drog igång festligheterna med en läcker version av ”Summertime”, var molnen bakom huvudbyggnaden på Sikaregården blålila och fyllda av både åska och regn.
Som på en given signal, sprack det upp, molnen försvann och istället tävlade solen med jazzmusiken om att behaga oss jazztörstande diggare. Jazz Apartment från Norrköping inledde. Fyra dagar tidigare var det flera av killarna som inte ens hade träffats! Trots det satt det mesta förvånansvärt bra. Samspelet mellan tenoristen Olle Hellbring och altsaxofonisten Hannes Nyström Bennich var närmast felfritt. Solistiskt imponerades jag mest av Bennichs distinkta frasering, självklarhet., mogna linjer och fantasi samt gitarristen Robin Petersson kompspel. De övriga i bandet var också bra, men dessa två stack ut lite extra.
Gemensamt för dessa sex unga förmågor är jazzlinjerna från landets folkhögskolor, och främst då Skurup nere i Skåne. Vilken fantastisk ny generation av jazzmusiker som står beredd att ta över.
Efter en välbehövlig paus var det dags för Nisse Sandström – Patrik Bohman Sextett med Anna Sandström att ta över. Bandet startade med fyra instrumentala nummer, varav inledande ”Ray´s Idea” från Dizzy Gillespies storbandsepok på 40-talet direkt satte stämningen. Bra och effektivt arrangemang och strålande trumpetsolo av Erik Ilis Hedgärd. Patrik Bohmans arr av ”Sunny side of the street” hade nog behövt några genomspelningar till, men visade trots det upp hans starka basspel. Detta är egentligen samma band som Nisse presenterade i våras, minus trombon och plus pianisten Mikael Floberg.
Trombonisten får gärna återkomma, men jag tror att Nisse ska behålla pianot för balansens i kompet vinner på detta.
Sångerskan Anna Sandström förstärkte sedan bandet i några nummer. Egentligen hade det räckt med att hon sjungit Ray Nobles ”The touch of your lips”, för det var ett magnifikt stycke jazzsjung! Annas röst och Patriks bas inledde och sedan lyfte musiken mot högre höjder. Anna hade total kontroll och bandet lät hundraprocentigt.
Det märktes på Nisse att han trivdes. Innan jazzfesten drog igång gick han runt och småpratade med musiker och folk i publiken. Sin vana trogen berättade han små anekdoter om både svenska och utländska jazzstorheter. Allt lika självklart liksom hans tenorspel. Var säkra på att Nisse återkommer, med Patriks hjälp, nästa år med en ny jazzfest på Sikaregården. Med mer reklam, eller rättare sagt med reklam, kommer gräsplanen framför scenen att vara full av jazztörstande människor från när och fjärran.
Text & Foto: Tor-Björn Lyrhed