Norrköpings segelflygklubb har sålt två av sina plan – motorplanet och en seglare.
I stället har man köpt sig en tvåsitsig seglare med uppfällbar motor. En ökad frihet för många, då man inte behöver dra upp med ett motorplan.
– Det är väldigt dyrt att hålla ett motorplan i luften. Det är hiskeliga summor, säger Richard Wiklander på Norrköpings segelflygklubb.
Planet - en DG500M håller många fördelar i form av att man kan ge sig ut helt ensam utan att förlita sig på ytterligare en pilot. Men de är inte gjorda för att starta tiotals gånger per dag. Däremot används det bland annat inom fortbildningen. Hos Norrköpingsklubben finns det nu två privata segelflygplan och den tvåsitsiga skolmaskinen.
– Vi blev 15 stycken kvar i klubben och då var det svårt att driva runt kostnader för en motorkärra, säger Richard Wiklander.
Han tror att intresseminskningen beror på att utbildningen är relativt lång. Det tar cirka ett år med teori och träning innan man är redo att flyga på egen hand.
– Uppfattningen är att intresset går i vågor. Men segelflyg kräver engagemang. Jag tror problemet med dagens ungdom är att det ska vara korta kurser och mer aktivitet direkt.
Antalet segelflygare har stadigt minskat i Sverige under de senaste 20 åren.
– Jag har hållt på i 30 år. Tyvärr har totalantalet gått ner.
Det är inte bara friheten i att kunna flyga ensam som lockar med det nya planet. Det underlättar också att flyga längre utan att vara helt beroende av termiken.
– Den stora vitsen är ju att man kommer upp i luften. Men om man inte hittar termik kan man fälla upp motorn i luften och slippa landa på ett fält eller så, säger Richard.
Men motorn får inte tas som en ursäkt att inte tänka på säkerheten, förtydligar han. Särskilt om den inte skulle gå igång.
– Du får aldrig fälla upp motorn äver en stor skog. Man måste flyga som man gjorde förr med säkerhet i tanken, säger Richard Wiklander och påatalar att varje landning vid träningen är att betrakta som en nödlandning.
– Säkerheten är prio ett. Vi får ingen andra chans. Det gäller att flyga med huvudet. Det är likadant när man flyger vanligt flygplan också. Man har ett visst glidtal och då måste man ta sig till en landningsbar yta, till exempel ett fält, säger Richard Wiklund.
Ett landat segelflyg kan sedan hämtas med vagn, eller dras upp med motorplan om markens ägare tillåter. Richard Wiklander berättar att det händer att segelflygare fått landa på mindre lämpliga ställen, som i skog eller i vatten.
– Men jag har faktiskt alltid klarat mig att landa i fält, säger Richard Wiklander.