Var det finnarna, när de kom hit?
Eller är det "Fotgängarnas broställe", som ligger bakom ortsnamnet Finspång?
Det finns olika teorier om bakgrunden till namnet Finspång, som dessutom förr stavades med o, Finspong, och ännu tidigare även Finsponga.
Men här redovisar vi de två teorier som hembygdsforskaren Axel A. Carlson presenterade i en artikel, som är publicerad i Risinge Hembygdsförenings årsskrift "I Risingebygd", daterad år 1998:
1) Den på gammal folktradition grundade och allmänt vedertagna.
2) Den av senare års ortnamnsforskning lanserade men, för lekmannen, påfallande tvivelaktig.
Enligt den första teorin ska det ha varit finnar, obestämt när, som slagit en spång över strömmen mellan Bönern och Dovern.
– Detta är allt bakom den teorin, konstaterar Axel A. Carlson.
Han framför också tvivel mot den här förklaringen:
Den invasion av finnar, som folktraditionen satt i samband med Finspong, började så sent som under Gustav I:s regering (det vill säga Gustav Vasa) och vid den tid då finn-invasionen började, fanns i Finspong en äldre, rent svensk bebyggelse, som säkerligen kan föras tillbaka ett par, tre århundraden in i medeltiden.
Men Axel A. Carlson avskriver ändå inte "finn-teorin" helt:
Tillkomsten av den spång som givit upphov till namnet, byggdes med all sannolikhet mellan 1250 och 1260 av finnar som var här som krigsfångar eller kanske rättare, skyddslingar, vilka Birger Jarl förde med sig när han återvände till Sverige 1250, efter sitt korståg i Finland.
Birger Jarl var östgöte och ville givetvis ha allt sitt ägande någorlunda inom räckhåll.
Där har man då, att söka ursprunget till den förstnämnda traditionen om Finspongsnamnets uppkomst, jämte den otvivelaktigt mest sannolika betydelsen därav, nämligen den av finnar byggda spången, förkortad till Finspong och efter hand överförd på närmast kringliggande område.
När det gäller namnteorin angående Finspång, som ortnamnsforskare kommit fram till, menar man att stammen Fin- betyder att söka stig eller väg för foten.
Den andra stavelsen i Finspång, spång, kommer i den här teorin, från det fornsvenska ordet spång, och betyder något över en å utspänt mellan stränderna.
Finspong skulle alltså i så fall betyda "Fotgängarnas broställe" och har förklarats med att många passerat sjöarna på väg i östvästlig riktning och sydväst-nordostlig riktning.
Detta enligt den forskning som Axel A. Carlson utförde i början av 1900-talet och fram till 1940-talet.