Juno Blom är samordnare på Nationella Kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck på länsstyrelsen. Ett arbete hon haft på uppdrag av regeringen sedan 2006. Dessutom kandiderar hon till riksdagen i höstens val för Liberalerna.
Under åren har hon varit i kontakt med, och träffat, otaliga flickor som när de kommer upp i de övre tonåren reagerat på varför samhället agerade som det gjorde.
– Jag har träffat flickor som ser hur samhället anpassat deras rättigheter efter föräldrarna. De känner en besvikelse och svek från samhällets sida som svikit deras rättigheter. De upplever att de behandlas ojämlikt, säger hon.
Läs mer: Homofoba åsikter bland åttondeklassare.
Juno Blom har läst om burkinidebatten i Mjölby, en debatt som förs även runtomkring i landet, och de åsikter som framförts när Folkbladet skrivit om att politikerna i kultur- och fritidsnämnden i Norrköping inte anser att det är deras sak om Medley som privat entreprenör hyr ut burkini eller inte till sina badgäster. Hon ser även farhågor i hur elever på Klingsborgsskolan uttrycker homofoba åsikter och åsikter som begränsar kvinnans rättigheter.
– Det är viktigt att värderingarna kommer till ytan och kommunen har ett ansvar att följa upp detta arbete, allt annat är ett svek mot barn och unga, säger hon.
Läs mer:Klingsborgsskolan jobbar vidare med värdefrågor.
När det gäller burkinidebatten poängterar hon att det hon har åsikter om är om kommunens badhus tillhandahåller burkini till flickor i skolans simundervisning.
– Då menar jag att det är inget kommunen ska tillhandahålla, utan det får vårdnadshavarna lösa själva. Anledningen till det är den signal vi skickar; vad vi tycker är viktigt, säger hon.
Samma sak gäller segregerade badtider för flickor och pojkar.
– När kommunen understöder segregerade badtider skickar man även signaler till vårdnadshavare och barn att kommunen står bakom idén om att hålla isär könen, säger Juno Blom.
Ett argument många för fram i debatten är att det är bättre med könsuppdelade badtider eller tillhandahållande av burkini – om motsatsen är att tjejerna inte lär sig simma.
Vad tänker du om det?
– Att det inte finns något som säger att du måste ha ett visst plagg på dig för att lära sig simma, eller att det måste vara segregerade badtider. Det är viktigt att lära sig simma, men kommunen ska inte bidra till att sexualisera små flickebarns kroppar. Eller segregera. Men tyvärr löser kommuner ibland det här på det enklaste sättet, utan att förstå vilka långsiktiga konsekvenser det får.
Läs mer: "Sorgligt att de tycker så här".
Juno Blom fortsätter:
– Redan för 100 år sedan kämpade man för att flickor och pojkar skulle gå i samma skola och vi har kämpat för att stärka kvinnans rättigheter och så vidare. Den kampen har förts i flera generationer i vårt land och den måste gälla för alla som bor här.
Hon återför diskussionen till de flickor i övre tonåren hon träffat som känner sig svikna av samhället när samhället inte stått upp för deras rättigheter.
– Jag har lyssnat på flickor som berättat om att när de sedan blev äldre och förälskade, vilket familjen inte heller accepterade, vågade de inte söka hjälp eftersom de alltid känt att samhället stått på vårdnadshavarnas sida. När flickebarn inte får simma tillsammans med pojkar ska vi istället möta vårdnadshavarens oro och få dem att känna sig trygga och våga prata om dessa frågor.
Hon menar att barn måste få vara barn och samhället måste försäkra sig om att alla barn har samma rättigheter och möjligheter.
– Vi har beslutat att innan 15-årsdagen är barn inte sexuella varelser. Då ska de inte styras in stereotypa könsroller och om de gör det är det viktigt att vårt samhälle, som kämpat för alla likas värde och för rätten till sin egen sexualitet så länge, vågar diskutera det, säger hon och fortsätter:
– Tyvärr har vi varit för tysta och svikit våra barn. Men nu måste vi prata om de här frågorna och se till att vi inte har förenklade lösningar på svåra politiska frågor. Om samhället inte identifierar den ofrihet många barn lever med kommer de inte få tillgång till den frihet de har rätt till.
I sin roll som samordnare har Juno Blom till och med träffat föräldrar som kämpat sig till Sverige för att deras barn ska få växa upp i vår demokrati, som är besvikna på det svenska samhället då kommuner/skolor segregerat badtiderna.
– Från samhällets sida resonerar man säkert av välvilja, men det blir för kortsiktigt tänkt. Det finns föräldrar som känner att det finns en minoritet som dikterar villkoren och styr i vissa områden. Vi måste våga diskutera de här frågorna, säger Juno Blom.