– Ja och även hunddagis, men nu sommartid är de flesta av de hundarna hemma, säger Pelle Stockberg när han och hustrun Ulla tar emot på gården Ingelstad några minuters bilväg från Risingekorset.
Det var också här, på Pelles föräldragård, som de en gång startade hundpensionat. De kommer överens om att det var 1985. Då drevs verksamheten i rätt blygsam skala. Idag har det vuxit rejält och hundstallarna har byggts ut i två omgångar, mycket tack vare efterfrågan på "dagisplatser" som kom i slutet av 90-talet. Nu finns det plats för 16 gäster.
Augusti är högsäsong för just pensionatsdelen, då många hussar och mattar drar iväg på semester.
– Lilla Lucky här, brukar komma tillbaka varje sommar och vara här tre veckor säger Ulla och släpper lös den lilla vita terriern i en av rastgårdarna.
Den studsar fram av glädje och utför sina behov nästintill i farten.
– De hundar som återkommer känner absolut igen sig, det märker vi. Vi hade en annan hund här varje år, som började yla av glädje i bilen varje gång de närmade sig, tillägger hon.
Men under en period låg hundpensionatet nere.
– Vi slog igen 1992 för att jag började jobba med annat. Men när vår dotter Elin några år senare skulle fixa sommarjobb kom hon på att hon ville dra igång pensionatet igen. När sommaren hade gått stod folk fortfarande i kö och ville ha plats, då öppnande vi igen, säger Ulla.
Sedan dess har alltså dagisverksamheten blivit permanent och det är inte svårt att få associationer till en förskola för tvåbenta småttingar.
– Vi har exempelvis de som kommer fem dagar i veckan, de lämnas och hämtas på bestämda tider. Många känner varandra väl och leker jättebra i ihop. På eftermiddagarna brukar de vila en stund. Då undviker vi att störa, fortsätter Ulla.
Ungefär samma upplägg är det för pensionatshundarna, de som alltså övernattar. Men det kräver möjligen något mer av Ulla och Pelle.
– Det är framför allt tidiga morgnar, hundarna ska ha mat runt klockan sex och sedan ska de rastas. Den av oss som är piggast går upp, säger Pelle, och låter med ett litet skratt, förstå att det är han.
Även kvällarna blir längre. Ytterligare promenader och ett kvällsmål ska in i schemat.
Så får de frågan om de någon gång känner rädsla för sina fyrbenta gäster
– Nja, det var en hund som lämnades in som vi såg var väldigt rädd, den satte sig i en hörn direkt . När jag skulle gå in visade den hela garnityret, säger Ulla, som valde att skicka in maken i stället.
Han löste det genom att backa in.
– Hunden var liksom avskärmad på något sätt, beskriver Pelle.
Efteråt fick de veta att hunden hade blivit portförbjuden på några andra hunddagis.
– Hade ägarna berättat om problemen med hunden direkt hade vi kanske gjort på ett annat sätt. Det är viktigt som hundägare att vara ärlig och lämna all information som vi behöver för att göra det så bra som möjligt för hunden, säger Ulla.
En annan hund som lämnades in, hämtade aldrig ut av ägaren.
– Vi fick inte tag på henne. Vi kontaktade uppfödaren som tog tillbaka hunden och sålde den vidare, tillägger hon.
Så är det dags för makarna Stockberg att ta tag i resten av dagens sysslor, där mycket styrs av klockan.
– Men vi brukar komma i väg på en veckas semester, säger Pelle.