Det mesta fanns i vanlig ordning att köpa, och på scenen avlöste underhållarna varandra – Kurt Spjut, Briljant Band och så lite olika lokala talanger.
Den som ville ta en titt på Grållemuseet – alltså för den gamla traktorn – kunde rentav åka Grålletaxi dit sittandes på släpvagnen till en äkta gammal Grålle. Så är Ringarum också hela den svenska Grållerörelsens födelseort.
Gamla stationenFramför den forna järnvägsstationen – för den smalspåriga järnvägen mellan Norrköping och Valdemarsvik, nedlagd 1966 – vimlade det av folk.
Många av barnen var fantasifullt målade i ansiktet. Andra var krönta med smala ballonger, som Mister Goran (Nordfeldt) snirklat ihop till djurmotiv.
– Jag vill ha en fjäril, säger en liten flicka.
Det går förstås hur bra som helst. Mister Goran har ju lovat, att han kan göra ”nästan alla djur”.
Säg då något djur, som du inte klarar!
– Tja-a... kameleonten, kanske...
Varför Baljadagen?Och varför heter det Baljadagen? Jo, det är efter föreningen som sedan några år anordnar det hela. Baljaföreningen, heter den ju. Men då blir förstås frågan, varför föreningen heter så.
– På 1700-talet gick sjön Strolången ända upp till kyrkan. Ringarum låg som i en balja, förklarar Ann-Mari Eliasson för oss.
Innan Baljaföreningen tog över var det alltid på en söndag, som marknadsdagen hölls.
– Men sedan började vi med pubafton också. Och då måste det ju vara på en lördag.