Svenskarna är ett turistande folk, men att åka till den norra delen av Koreahalvön hör inte till vanligheterna. Och många var det som höjde på ögonbrynen när Linda Sandström, som bor i Söderköping, berättade om var hon bokat nästa resa.
– Många var oroliga och undrade varför jag skulle åka dit av alla ställen?, säger hon och förklarar sin fascination för landet:
– Det är ett intresse jag haft i många år. Jag har läst allt, säger hon och berättar att hon sett dokumentären "Under the sun" flera gånger.
När resan bokades i våras var situationen annorlunda än läget som intensifierades dagarna innan avfärd den sjunde september. I slutet av augusti sköt Nordkoreas ledare Kim Jong un som bekant upp en missil över Japan.
– Jag hade kontakt med researrangören flera gånger, som i sin tur kontaktade utrikesdepartementet, för att höra om det blev någon resa eller ej.
Några valde att hoppa av resan, men de flesta var fast beslutna om att åka och det var inte förrän de satt i luften mellan Peking och Nordkoreas huvudstad Pyongyang som UD kom med sin avrådan.
– Det var ju lite speciellt att det kom en avrådan. Men vi kände oss inte oroliga utan vi var mest glada att vi kom in som de sista svenskarna att komma in i landet, säger Linda Sandström.
Att resa på egen hand till Nordkorea går inte. Därför åkte Linda med researrangören Världens resor, som arrangerat resor till landet under flera år. Under hela vistelsen i landet följdes gruppen av två nordkoreanska guider.
– De var med oss natt som dag, och sov på vårt hotell, säger Linda.
Hon beskriver upplevelserna som något som hon hade väntat sig, efter att ha läst och sett dokumentärer om landet.
– Vi fick inte göra vad vi ville, gå fritt eller fotografera fritt. Vi var bevakade hela tiden och guiderna skjutsade runt oss till olika ställen. De sa till oss hur vi skulle uppföra oss på olika platser och vilka kläder vi skulle ha på oss, säger Linda och utvecklar:
– Vid monumenten av ledarna var man tvungen att bära strikta kläder för att visa sin vördnad. Man fick inte ha t-shirt, jeans, visa knän eller ha sandaler på sig.
Linda beskriver hur det man ser i "Under the sun" väl stämmer överens med verkligheten: Varje morgon är det kollektiv morgongymnastik utomhus, människor rör sig i stora grupper, det är militärer överallt, det finns inget internet och överallt påminns folket om landets stora ledare och det onda Amerika.
– Vi såg några affärer i Pyongyang, men de hade inga skyltar eller reklam i fönstren. I stället fanns det ofta antiamerikansk propaganda och missiler. På krigsövergreppsmuseet var det främst Amerika de lyfte fram; man fick se hur skrattande amerikaner sköt mot koreanska kvinnor och barn och hur de spikade nordkoreaner i huvudet, säger hon.
– Även om kanske mycket är sant, för de händer ju alltid hemska saker i krig, så tänkte jag att vi kanske hade valt att framställa det hela på ett annorlunda sätt i väst, säger Linda.
Gruppen fick åka med tunnelbanan, men ingen tilläts prata med lokalbefolkningen. Och vice versa.
– Det var mest barnen som verkade nyfikna och iakttog oss när de fick tillfälle, säger Linda.
Samtidigt såg hon saker hon inte väntat sig.
– Nordkorea framställs ofta som väldigt grått, och det är det till viss del i huvudstaden. Men kommer man utanför är det väldigt vackert och lummigt och grönt. Då får vi dock minnas att vi var i södra Nordkorea som är den bördiga delen av landet, och under skördetid. Vi fick se en föreställning på "The childerns palace", där så kallade genibarn i Pyongyang lär sig konstarter, och där kunde man bli förvånad: De framförde cirka 15 nummer där de hedrade Nordkorea på olika sätt. Men det var när tv-skärmen visade missiler som flög bakom de dansande barnen, som folk tog upp sina kameror. Så väst är ganska bra på att sprida nidbilden av Nordkorea också, säger hon.
Linda förvånades även positivt över att hon kunde prata ganska öppet med guiderna. De hade ingen aning om sanktionerna eller den eskalerande konflikten med USA. Men när Linda ställde frågan om de inte var rädda, fick hon svaret; "Nej, så fort USA gör något kommer vi krossa dem".
– Det var guiden helt säker på, säger Linda.
Strax efter att Linda och hennes reskamrater lämnat Nordkorea med tåg, avfyrade diktatorn ytterligare en robot över Japan. Linda skulle dock aldrig tveka att åka dit igen:
– Det skulle jag göra vilken dag som helst. Det är ett av de vackraste länderna jag sett och det finns ett estetiskt värde i att inte konstant utsättas för reklam och internet. Det finns också så mycket fin kultur och historia och jag vill verkligen lyfta fram att de människor vi mötte var väldigt rörande, fina och ödmjuka i sina personligheter, säger hon och avslutar:
– Nordkorea handlar inte enbart om en diktator och ett kärnvapenprogram, det är viktigt att komma ihåg.