Cecilia Jonsson vid den inlåsta trekanten. I "Den förbjudna trädgården" har hon odlat för att växterna ska ta upp föroreningarna ur jorden.
Den lilla odlingen vid Reijmyre glasbruk är inhägnad med staket och lås i en varningsformad triangel. Här har konstnären Cecilia Jonsson skördat nio olika grödor som ska mixas tillsammans. Solros, kungsljus, broccoli, vete, senap, raps, gurkmeja och några till.
– De ska suga upp bly, arsenik, zink, kadmium, barium. Vetenskapligt fungerar metoden, men det tar lång tid. Jag ska inte dricka smoothien i år, säger Cecilia om tekniken som blir allt vanligare i Sverige.
Hon har skickat plantor på provtagning och väntar med spänning på vad labbanalysen ska visa.
De torkande grödorna som Cecilia Jonsson sköradat i "Den förbjudna trädgården".
Cecilia Jonsson är en av konstnärerna som flätar ihop miljöfrågor med konsten i utställningen och forskningsprojektet "DeTox – Clean it Up".
Intresset för hyperackumulerande plantor och naturvetenskaplig forskning har drivit henne till att bland annat jobba med gruvsanering och att läsa vetenskapsrapporter i flera år.
– Det är det jag gör. Jag vet inget annat. Det här är en del av vårt kulturarv, säger hon tio meter från stängslen mot området med de höga föroreningarna.
Utställningen i Engelska magasinet invigs på lördagen och pågår till och med oktober. Tio konstnärer kommer att visa upp nio olika installationer.
Ammy Olofsson vid geigermätaren hon tillverkat av glas, koppartråd och elkomponenter.
En av dem är glaskonstnären och glasblåsaren Ammy Olofsson med sitt verk "Sönderfall"–en egentillverkad geigermätare som signalerar för radioaktivt uranglas.
Går det verkligen att blåsa en geigermätare?
– Ja, jag jobbar ofta med kombinationen glas och elektronik. Koppar är en av få metaller som går att stoppa in utan att glaset spricker. Den fungerar. Varje pip är sönderfall från det här uranglaset, svarar Ammy som hört att glasbruket förr hade ganska hög uranhalt i sitt uranglas.
Engångsplas i olika färger för att symbolisera kadmium, kobolt och arsenik som använts tidigare för att färga glas.
På en vägg intill symboliserar plastglas i olika nyanser av rött, blått och grönt, metallerna kadmium, kobolt och arsenik som använts tidigare för att färga glaset.
Ett seminarium kommer att hållas digitalt (på grund av coronarestriktioner) under hösten, som en del i sammanfattningen av projektet.
I slutet av november 2016 presenterades en miljöteknisk undersökning för Reijmyre glasbruk. Den grundade sig i en omfattande provtagning inom bruksområdet med tillhörande deponi och våtmarkerna intill.
Det uppmättes kraftigt förhöjda metallhalter, främst av bly och arsenik. I flera fall överskreds gränsen för farligt avfall.
Undersökningen konstaterade att våtmarkens organiska material troligtvis fungerat som en barriär som fångat upp metaller. Över 80 procent av proven på bruksområdet visade för höga halter av arsenik, barium, antimon och zink.
Hanna Lundborg, verksamhetsledare, Rejmyre Art Lab.
Konstnärerna i Rejmyre har jobbat tillsammans med markägaren Finspångs kommun och länsstyrelsen i frågan om miljöföroreningarna vid Reijmyre glasbruk.
– Vi är glada att vi har fått vara med från början och att man vågat plocka in konsten som kan se frågan på ett annat sätt. Det handlar om ett gigantiskt miljöproblem. När konsten kan bli så här konkret kan den upplevas som ännu mer angelägen, säger Hanna Lundborg, verksamhetsledare för Rejmyre Art Lab.
Forskningsprojektet startades för tre år sedan och det här är sista varvet med presentationer.
Den konstnärsdriva organisationen Rejmyre Art Lab har funnits sedan 2009, för att etablera Rejmyre som mötesplats för konst och hantverk.
– Vi har länge arbetat med olika modeller för hur konsten kan inympas i befintliga miljöer med lokala verksamheter, säger Hanna Lundborg.
Rejmyre Art Lab presenterar utställningen "DeTox –Clean it Up!"