Det var många som ville fika på Café det lilla annorlunda.
När de kom fram var allt som vanligt: Trängsel och massor med knallar - dit det ofta var långa köer - men trivseln verkade ändå stor.
– Det är ungefär 100 knallar här, sade marknadsgeneralen (som han inte ville kallas) Stefan Pettersson. Inga nyheter i år intygade även han, men då glömde han att han var ny, första året som det han inte ville kallas.
Isabella Wärn bjuder på Sörtorpsgurkan. Klara Johansson och Milly Nilsson från Svärtinge smakar gärna.
Före pandemin kunde det vara 150 knallar, men många slogs ut och verkar inte ha kommit igen.
Bland dem fanns det både nya och erfarna. En veteran var Leif Johansson, med sina närmare 25 år bakom sin enorma godisdisk. Även han tyckte att allt var ungefär som förr. Ja det skulle vara swish då som har tillkommit.
Klara med pudeln Ebbot är beredda att ge sig ut på marknaden. Mest för att handla åt Ebbot.
Första året var det för Ulf och Isabella Wärn, från Hävla. De sålde Sörtorpsgurkan. Vi träffade dem alldeles efter klockan tio men försäljningen gick bra.
Men det fanns tid att ta det lugnt också. I en trädgård, under skuggan av ett träd, hittar vi tre generationer Brandt från Söderköping, mormor Maud, mamma Sophie och sonen Victor.
Avkopplande fikastund för tre generationer Brandt från Söderköping, mormor Maud med hunden Alice, mamma Sophie och sonen Victor.
För dem är Rejmyre Marken en mångårig tradition även om de hållit upp några år. Nu är de tillbaka.
– Det är så mysigt här, tyckte Sophie.
För mormor Maud var det chokladbollarna som lockade mest.
Klara och Melker Andersson från Vikbolandet var för första gången på Rejmyre Marken.
Även om knallarna säkert dominerade försäljningen var det också gyllene tider för de ordinarie affärsidkarna. Glasbruket och dess museum lockade många.
Allt fanns på marknaden, från renkorv till hattar, från blommor till smycken och leksaker. Men ville man ha något i sig fick man köa.