Stefan Arvidsson beskriver Skogsröjet som en mysig festival, i ett grönområde och bland hus. Att komma till Rejmyre är som att komma hem, för både besökare och artister. Det kan stå pensionärer och vinka till banden när de kommer i sina lastbilar, i vanliga fall är de vana vid att folk pekar finger åt dem.
– Vi hade ett finskt band för några år sedan. De sa ”this is like a fucking Lönnebergafestival” och det finns de som sagt ”what the fuck, does Rejmyre really exist? I googled it and I didn’t find it”. När de kommer hit så tycker de att det är jättehärligt här och jag tror det främst beror på att folket som bor här är så öppna, varma och tar väl emot besökarna, säger Stefan Arvidsson.
Under Skogsröjet får Rejmyre en chans att leva upp. Det bildas kö i livsmedelsbutiken och pizzabagarna får jobba sig svettiga.
– Jag mår jättebra när jag ser sådant. Det här är liksom vår chans att överleva, det är inte så kul när man har bott här hela sitt liv och man ser att allt försvinner, affärer, post och bank. Så nu får man göra så mycket som man kan för att få behålla det som finns, säger Stefan.
Läs mer i onsdagens tidning.