"Det är vänlig stämning på Skogsröjet i Rejmyre". Jag tror att det var den vanligaste kommentaren jag fick under de timmar jag var på plats. Jag kan bara skriva under på det.
Var det något slags invändning så var det värmen. Som sångaren och gitarristen Joakim Nilsson i Graveyard som påpekade att värmen påverkade gitarrens stämning. Men det måste väl sägas vara en anteckning i marginalen.
– Jag gillar allt. Trevliga människor, trevlig personal och bra band. Fantastiskt mitt ute i skogen, sa Sylvia Johansson från Norrköping som är en van festivalbesökare.
Årets uppställning av band kan man förstås ha synpunkter på. The Cult, Danko Jones, Accept, The Darkness, Swedish Erotica, Electric Boys... Men om jag ska summera kommentarerna kring det måste jag säga att många av de besökare jag talade med hade mest positiva synpunkter. Inget gnäll.
– The Cult har spelat på stora arenor och ska vidare till platser som Hamburg och Amsterdam. Däremellan sticker de mellan med Skogsröjet. Det är fan stort, sa en "Matte".
– Det är en behaglig festival nära Norrköping. Det är kul med en bred samling band som kanske inte är de största. Även om de är stora. Jag hoppas kunna bli lite överraskad, sa Jocke Johansson från Norrköping.
Mirja Haglund från Katrineholm var mest inne på The Cult-spåret och tycker också att det är stort att hon fick se dem.
– För mig är det första gången här och jag gillar verkligen stämningen. Alla är väldigt trevliga, sa hon.
Björn Kristiansen från Stockholm gjorde sitt fjärde Skogsröj. Han gillade småskaligheten.
– Det är trevligt och ganska lugnt. Jag gillar det. Och jag får jag se Swedish Erotica. Bra, sa han.
John Haugdahl från Katrineholm är här för första gången. Han ser fram emot fler band. Bland annat Electric Boys.
– Det är första gången här. Men det är nära. Det ska bli kul. Det är bra att scenerna är nära varandra och att man inte missar något, sa han.
För den som varit på rockfestival (har själv besökt säkert ett fyrtiotal) är det alltid kul med alla utstyrslar. Det är som att festen släpper fram något modigare hos besökaren. Det kan jag, som en lite stelare gubbe, bli avundsjuk på.
På frågan om varför det är så sa en kille från Irland, som jag inte uppfattade namnet på, så här:
– Man vill visa var man står, vad man gillar och här kan man göra det med likasinnade.
Den sjuttonde upplagan av Skogsröjet skulle aldrig klara sig utan sina volontärer. En av dessa jobbar med skyddsutrustning skulle man kunna säga. Wille Stenman från Finspång säljer hörselproppar.
– Affärerna går bra. Det är många som fattar att det är bra att skydda hörseln.
Vad är grejen med att jobba som volontär?
– Det är kul att träffa alla människor. Det är jättebra stämning här, sa han.
Och vad tycker reportern själv då? Ja jag gillar också det mesta. Dessutom fick jag utsökt mat och slapp gå hungrig. Det är inte helt fel. Viltkebab var min grej skulle det visa sig. Sen gillade jag att man verkligen hade laddat med vatten. Det behövde verkligen jag.
När det gäller musiken är jag själv galet road av mer klassisk hårdrock. Jag gillar Graveyard och tycker att de visar att de är ett av Sveriges bästa band, i min smak. Det var trevligt att uppleva för undertecknad.
Nu får man väl hoppas och tro att det kan bli en artonde upplaga. Men det lär visa sig.