Även om det på måndagens förmiddag har gått ett och ett halvt dygn sedan sista bandet stod på Skogsröjets scen så finns det några saker kvar att göra.
– Tält, scener och det mesta av staketen är nedplockade och ivägkörda. Vi har lite efterstädning kvar också, men det är inte mycket. Vi ska även inventera det vi har använt oss av. Sedan har förstås vår kassör lite mer arbete kvar att göra med in- och utbetalningar, säger Stefan Englund, festivalgeneral och grundare av Skogsröjet.
Han berättar att han är väldigt trött efter helgen, men otroligt nöjd. Ungefär 7 000 besökare både under fredag och lördag gör att publikrekordet från 2017 slås med ungefär 300–400 besökare. Redan nu finns också tankar på nästa års festival.
– Nästa år har vi 15-årsjubileum och det är nog så att vi alla i styrgruppen redan har hunnit tänka på nästa års festival. Men vi väntar en vecka till innan vi tar det officiella beslutet kring att det blir något, men det blir det, säger Stefan Englund och skrattar.
Inför finns det alltid orosmoln kring att allt ska gå bra. Ett av dem var att vädret skulle ställa till problem. Förra året var det värmebölja men i år visade prognoserna att det skulle regna ordentligt.
– Vi var lite nojiga eftersom det skulle regna ganska hårt natten mellan lördag och söndag. Det är inte roligt när alla tältdukar och presenningar är dyngblöta när de ska packas ihop. Men det kom några droppar och sedan var det inte mer med det, säger Stefan Englund.
På torsdagen och fredagen blev det mycket jobb för Stefan och han hann inte ut på festivalområdet så mycket. Lördagen blev lugnare och han kunde bland annat ta sig ut på campingen för att möta besökare. Möten som Stefan värdesätter mycket eftersom "det är för deras skull vi gör det".
Hinner du känna av den mysiga stämningen som många besökare varje år pratar om?– Jo, men det gör jag. Jag får mycket bekräftelse av de som jag träffar på festivalen. Och jag tror att många märker att vi började smått, och fortfarande är ganska små, med hjärta och själ som fortfarande finns kvar.
Finns det något ögonblick från året som du kommer bära med dig?– Inte något specifikt så här på rak arm. Men på lördagen fick jag se hela Avantasia och kollegorna sa till mig "vi ropar inte på dig på radion, kom tillbaks när konserten är slut bara". Då njöt jag verkligen och kunde stå där ostörd med gåshud.