– Precis så är det. För att kunna göra en första insats vid exempelvis en husbrand, krävs minst fem personer och en tankbil. Här i Rejmyre finns två deltidsbrandmän och lika många i Hällestad. Några tankbilar har de inte tillgång till, utan varsin så kallad FIP-bil, säger Ingvar Pettersson, och förklarar att det handlar om bilar som är utrustade för mer förstahjälpeninsatser.
Han är före detta deltidsbrandman och sedan flera år tillbaka en av dem som engagerat sig kraftigt mot det han beskriver som nedmontering av räddningstjänsten i ytterområdena. Han ingår i den samverkansgrupp som bildats med företrädare från de olika byaråden i kommunen.
Några dagar efter branden i Rejmyre i lördags, då ett barn omkom, träffas några av dem hemma hos Ingvar Pettersson för att diskutera hur man återigen ska försöka få ansvariga inom kommunen att förstå följderna av att inte ha en full styrka.
– För så är det inte nu. De två deltidsbrandmännen som kommer först till en brand har inte mer än runt 160 liter vatten och släckningen sker med vad jag skulle kalla en högtryckstvätt. Eftersom de bara är två får de heller inte rökdyka, så det de helt enkelt kan göra är att titta på. Och jag kan verkligen tänka mig den frustration som dessa brandmän känner om de vet att det finns en människa i huset. Det är oerhört psykiskt påfrestande, säger han.
Han visar på siffror som gruppen menar är totalt snedfördelade när det gäller satsningar på räddningstjänsten i kommunen.
– Hällestad och Rejmyre har fått 500 000 kronor mindre. Det innebär att 23 av de 25 miljoner kronor som finns avsatta ligger på tätorten Finspång, säger han.
Angelica Forsström som företräder byarådet i Hällestad, där situationen alltså ser ut på samma sätt, kan inte nog beskriva frustrationen hon känner.
– I Hällestad finns inte ens en station att utgå i från längre, säger hon.
Torulf Claesson, som bor i Rejmyre och som också har slutit upp, påpekar att man måste titta på hur verkligheten ser ut.
– Här finns väldigt många gamla träkåkar, det måste man ha i åtake, säger han.
Angelica Forsström tillägger:
– I Rejmyre finns både låg- och mellanstadieskola, äldreboende och dagis. Vad händer om det börjar brinna där? Det tar en bra stund för räddningstjänsten i Finspång att komma hit.
På bordet framför dem ligger en karta, med de ungefärliga tiderna för en fullgod styrka att ta sig fram till kommunens olika områden. Ingvar Pettersson pekar på den bortersta gränsen mot Skedevi.
– 40 minuter, säger han.
Så sent som i höstas lämnande gruppen in ett medborgarförslag där inledningen lyder ”Boende utanför en radie av tio minuter från Finspångs tätort känner en stor otrygghet gällande kommunens räddningstjänst (...).
– Vi menar att man måste satsa på att anställa fler deltidsbrandmän. Kommunen borde rekrytera bland dem som jobbar på orterna. Eftersom Finspångs kommun också har målet att bli 30 000 invånare år 2035, kräver det verkligen att man satsar på landsbygden vilket innebär att det måste finns en räddningstjänst på plats som både kan släcka bränder och rädda liv, säger Ingvar Pettersson.
Peter Kindblom, räddningschef vid räddningstjänsten, svarar så här i ett sms på frågan angående resurser till deltidsbrandmännen:
"Jag hänvisar till Herman Vinterhjärta. Men vill vara tydlig med att oberoende av vilka resurser vi haft tillgängliga i Rejmyre hade inte denna tragiska händelse under rådande omständigheter slutat annorlunda."
Herman Vinterhjärta (MP), miljö- och samhällsbyggnadsråd i kommunen, vill inte svara på några frågor som rör detta.
– Vi avvaktar tills utredningen kring branden är klar. Jag svarar inte heller på några generella frågor om räddningstjänsten just nu, säger han.