Det var ingen mindre än formgivaren Margareta Hennix som invigde årets utställning i Rejmyre glasmuseum. Bruksorten är känt för sitt glasbruk, som nu ännu en gång har räddats av nya ägare. Men mellan glasmuseet och hyttan ligger hantverksbyn, och där finns det mycket mer än bara glas.
– Jag har varit här i 15 år. Turismen finns under ungefär 10 veckor men butiken är öppen under resten av året också, eftersom vi ändå är här och jobbar, säger smeden Michael Maasing.
När det inte är turistsäsong gör Michael många beställningsjobb, så som grindar, gravkors och byggnadsvårdsbeslag. Michael berättar att det har varit flera verksamheter i hantverksbyn som bara klarat sig ett år eller två, för att de endast försöker leva av turismen.
– Glasbruket är motorn i det hela, och med de nya ägarna känns det verkligen bra igen. Det finns många bruksorter som inte har klarat sig i de nya tiderna men här i Rejmyre finns ett driv som gör att byn överlever, säger Michael.
En av de som fastnade för byn är silversmeden Irina Shujski som tidigare bland annat haft en ateljé i Örebro.
– Jag hittade den här lokalen och tyckte att det var väldigt fint i hantverksbyn, så nu ska jag flytta hit, säger Irina Shujski.
Glasets dag blev öppningsdagen för ateljén och Irina själv flyttar till Rejmyre om ett par veckor. Precis som för Michael Maasing är det även beställningsjobb som gäller för Irina.
– Jag gjuter mycket åt andra smeder runt om i Sverige, så nu hoppas jag bara att posten fungerar som den ska här, säger Irina och skrattar.
Vägg i vägg med silverateljén har Mari Juslin sin verkstad och ateljé. Hon jobbar mycket med skulpturer i tyg och många av hennes alster upplever betraktarna som lite obehagliga. I ateljén står en kvinnobyst med insekter på sig, och på väggen hänger ett tittskåp som avbildar ett fylleslag.
– Många tycker att delar av min konst är otäck och det är jag inte så förvånad över. Jag vill spegla det som finns inuti oss och det som inte alltid är så vackert. Många bär på obehagliga hemligheter och det vill jag fånga, säger Mari Juslin.
Mari är utbildad tapetserare och använder sig mycket av de teknikerna för att forma sina skulpturer.
– Den här gumman, Alma, är en av mina favoriter. Den har suttit hemma i många år, för jag blev aldrig riktigt färdig med henne, så hon har skrämt många som kommit hem till oss, säger Mari och skrattar.