Det handlar om Rejmyre Smedja, som ligger inhyst i de lokaler som Reijmyre glasbruk nyligen köpt loss från Finspångs kommun.
– Men jag är inte det minsta orolig, utan räknar med att vi får ett nytt kontrakt med Reijmyre glasbruk framöver, säger smeden Michael Maasing som driver smedjan och garveriet tillsammans med sin fru, garverskan Linda Maasing.
Hur kan du vara så säker på det?
– Av flera skäl, säger Michael Maasing. Inte minst som turistattraktioner där vi har glädje av varandra. För många som besöker glasbruket, tittar även in till oss i smedjan, så det är lite win-win.
– Dessutom gör vi en del smidesjobb till glasbruket då och då, vilket också känns positivt.
Nyligen besöktes smedjan och garveriet av medlemmar från Naturskyddsföreningen i Finspång, som fick se exempel på både smide och garvning.
– Det här är en ekologisk temautflykt, eftersom paret Maasing försöker jobba ekologiskt i både smedjan och i garveriet, sa Sven-Erik Pettersson från föreningen.
Något Michael Maasing höll med om:
– Det mest miljövänliga är att använda träkol i ässjan och det gör jag så mycket jag kan, men eftersom det är en bristvara behöver jag också fylla på med koks.
Även Linda jobbar ekologiskt:
– Jag undviker att använda kemiska produkter, som man ofta använder i mer storskaliga garverier. Jag använder enbart såpa och andra miljövänliga produkter i min produktion.
Under besöket i Rejmyre fick man även information om den linbana som fanns på orten en gång i tiden och transporterade glas och annat gods mellan Rejmyre och Simonstorp.