Linnea Skånberg och Sophie Lund gjorde de invanda arbetsmomenten tillsammas med sina arbetskompisar Rasmus Kling, Stefan Nyhrén och Håkan Olsson.
Men runtomkring dem fanns det mängder med musiker, blåsare, som bäddade in det gamla hantverket med nyskriven musik.
Det handlar om Blåsare möter Blåsare, en nyskapad konsert gjord direkt för hyttan vid Rejmyre Glasbruk. Medan ugnarna lyste upp hyttan och glasblåsarna formade glaset med millimeterprecision, klingade musiken i samklang med glaset och berättelser från Glasbruket.
Bakom arrangemanget står Katariiina Matthiessen, musikproducent vid Östgötamusiken.
– Jag har varit flera gånger vid Glasbruket och sett dem blåsa glas. En dag stannade jag upp och tänkte, kan vi inte blåsa tillsammans. Jag tog kontakt med Mats Larsson Gothe, och han var med direkt, berättar hon.
Mats Larsson Gothe är tonsättare med mycket musik och flera operor bakom sig.
– Fantastiskt, något liknande har aldrig gjorts, var hans reaktion.
"Glasblåsarnas aktiviteter och rörelser kommer att skrivas in i partituret – de blir verkets solister. De skapar den dramaturgi och handling som kommer att gestaltas i musiken. Hettan från ugnarna, det rituella och mystiska, det sköna i glaset, magin – allt detta kommer att höras och finnas i den dramatiska båge som regissör Sara Erlingsdotter skapar tillsammans med mig som tonsättare" skriver Mats Larsson Gothe i ett PM.
– Mats har varit här och filmat och pratat med oss, säger Håkan Olsson, 80 år och nestor vid Glasbruket.
Det är också hans historia som mellan musiken berättas av skådespelarröster. Hans dröm att som hyttpojke bli mästare.
– Jag började 1956. När man som 15-åring ville ha moped var det Glasbruket som gällde, där betalade de bäst, säger han.
Så det han och de andra glasblåsarna nu fick uppleva var att utföra arbetet till musik, direkt anpassad till deras verklighet.
Det var blåsare från Östgöta Blåssymfoniker, Crusellkvintetten, Östgöta Brasskvintett och Östgötabandet och så glasblåsarna som solister.
Håkan fick lite av huvudrollen, det var han som drev vasen, öppnade upp den och formade den. Han svängde puntellen med vasen i eleganta rörelser, höll upp den mot ljuset för att se strukturerna.
– Jag gjorde det efter musiken, säger han.
När musiken klingade av stod en vacker vas på bordet.
Publiken bytte plats och blåsarna från de olika ensemblerna strålade samman i en avslutande konsert.