Kan det finnas ett mer behjärtansvärt motiv till att skriva en bok, än det Runar Ländell anger i inledningen till boken, Gården bortom Rölda? Gården det handlar om är Rullebacka, både bondgården och det intilliggande huset Runar Ländell föddes i och som hans föräldrar flyttade in i 1947.
Rölda? Det är nog ett okänt begrepp för många och förklaringen till det vill Runar att vi sparar till dem som läser boken. Men oavsett det är boken så mycket mer än en gårds historia. Den är ett dokument av en bygd över en lång tid. Gårdar, torp, människor, händelser skapar en spännande och intressant berättelse, intressant för hela Regna, ja för alla.
Runar föddes i Rullebacka 1954 och bodde där till 1978, en tidsperiod på cirka 25 år. Sedan 30 år bor han i Lännäs i Odensbacken.
– Men var jag än har bott har jag alltid betraktat mig som Regnabo, aldrig som Lännäsbo, säger han.
Vi träffas vid Regna kyrka. Runar ska senare sälja boken vid Regna hembygdsförenings viskväll. Men först tar vi en biltur till dagens Rullebacka.
– Tanken att skriva en bok fick jag omkring 1999. Jag släktforskar och skriver hela tiden ner fakta jag hittar, säger han bakom ratten.
Från Regna kör vi vägen mot Kattala, cirka fem kilometer. Omgivningarna har förändrats. Mycket handlar om att skogen tagit över.
– Därinne fanns en fotbollsplan när jag var grabb, säger Runar och pekar in bland träden.
– Här låg det ett sågverk på 1800-talet, berättar han när vi passerar Rullebackaån, som då hette Röldaån.
– Här fanns en gammal beteskultur. Det är inte så muntert att se nu, säger han. Skogen har tagit över.
Vi är framme vid Rullebacka, skogsarbetarbostaden han och föräldrarna bodde i. När de kom 1947 låg där en skola, som stod klar 1884. Mögelskadad revs den 1948 och ersattes av det hus som står där än i dag. I boken berättar Runar om skolan, bygget, lärarna och eleverna.
Vi knackar på. Margareta Brolenius öppnar. Hon har bott där i 20 år och Runar och hon konstaterar att mycket förändrats, men att mycket är sig likt sedan hans tid.
– Känslorna att komma hit är alltid de samma, säger Runar.
Vi tar bilden på Runar nere vid grinden med huset i bakgrunden innan vi återvänder till Regna.
Runar hade den unika gåvan att redan som barn intressera sig för det gamla.
– Jag hade grannar, tre syskon, som tyckte om att berätta och jag sög åt mig allt. Min mor var också oerhört berättande. Och jag lyssnade och skrev ner. Redan som 12-åring började jag släktforska.
Det är allt det som Runar snappat upp och själv forskat fram vi andra nu kan ta del av. Han har tillexempel kartlagt Rullebackas ägoförhållanden från 1359, när gården nämns för första gången, fram till idag. Även en del andra gårdar och torp har kartlagts på samma sätt.
Men boken handlar som sagt inte bara om Rullebacka och dess historia. Oftast är det den lilla människan som står i centrum. Ta historien om lifgrenadieren Jonas Rulleberg och hans inte alltid så hederliga historia, som kommer igen i flera sammanhang. Det omskrivna prästmordet 1809 berörs och även där kommer Rulleberg in som misstänkt.
Runar utnämner honom till en av de mest namnkunniga Regnabor som levt.
I del två kommer historien om skolan, granngårdar, personer Runar minns och hans egna Rullebackaminnen.
Vid musikkvällen sitter han och hans fru Gerd bakom ett bokbord. Många kommer fram och vill titta i boken. Affärerna går bra.