Ljuset rena mörkret
Huset är rött, träden gröna, himlen blå och solen gul hos keramikern Lotta Pettersén några kilometer norr om Regna. Det är svensk nysommar. Med ljuset kommer känslan av att det är svårare att jobba. Svårare att ta klivet in i verkstan.
När Lotta Pettersén försökte få samma nyans blått som hon fått i Stockholm fick hon aldrig riktigt till det. Det visade sig att strömmen i Regna inte räckte till.
Foto:
Men det är inte alltid hon använder drejskivan i sitt skapande. Just nu håller hon på att dokumentera olika kemiska formler för att hålla ordning på vilka blandningar hon använt när hon bränt glasyrer.
Fast lätt har hon inte haft det när det gäller att få fram rätt nyans, trots att hon har bränt både si och så.
För få volt
- Jag ringde till han jag köpte ugnen av och frågade om det var fler än jag som hade problem. Det var det inte. Till slut kom det ut en elektriker och mätte upp strömstyrkan, säger Lotta.
Det visade sig att ugnen under tio års tid av provbränningar aldrig kommit upp i rätt temperatur tillräckligt fort. Hon har fått hålla till godo med 200 volt. Nu är transformatorn bytt och ugnen får rätt temperatur.
Ungefär ett par gånger i månaden bränner Lotta sin keramik. Och varje gång hon öppnar ugnsluckan är hon lika nyfiken.
- Det är som julafton när man var liten, det är så spännande at se hur det blev. Och om det höll.
Mycket av hennes skapande handlar om experimenterande. Däri likheten med kemistens. Här gäller det att hålla reda på formler och veta vad man blandar och vad det i alla fall kan tänkas bli för resultat.
Ut ur ekorrhjulet
Lotta Pettersén är till största delen självlärd. Grunderna har hon lärt sig på en folkhögskola och efter att arbetat som keramiker i några år började hon vidareutbilda sig. För femton år sedan flyttade hon från Stockholm till Regna. Något hon absolut inte ångrar.
- Jag skulle aldrig i livet vilja flytta tillbaks. Inte byta bort det är mot någonting annat.
I början pendlade hon mellan arbetet i Stockholm, som hon var tvungen att ha för att ha råd med lägenhet som hon var tvungen att ha för att kunna jobba i Stockholm.. men genom att inse att om hon inte hade lägenheten och inte behövde betala några resor behövde hon heller inte jobba i Stockholm utan kunde bli Regnabo på heltid. Hon hade hittat ett sätt att kliva ur ekorrhjulet.
Nya projekt
Under våren har hon arrangerat den fjärde konstbiennalen i Bottens skola. Den hittills mest lyckade utställningen. Nu är hon redan igång med att boka konstnärer till nästa biennal om två år. Under hösten har hon två utställningar inbokade. Dels en i Stockholm, dels en i Finspång.
- Det är konstföreningen som kontaktat mig och jag tycker att det ska bli jätteroligt.
Men en utställning gör sig inte själv. Det krävs massor av planering och tid för skapande. Idéerna om vad hon vill visa finns där. Nu gäller det att lyckas med bränningen och att ha koll på de kemiska beteckningarna så att det tänkta blåa faktiskt blir blått och inte rosa.
För den som vill vill se mer av Lotta Petterséns keramik går det bra att svänga förbi hennes verkstad vid torpet Ulan ett par kilometer från Regna mot Högsjö till. Hon visar också sin keramik på Regna marken. Den enda marknaden, åtminstone, den här sommaren.
Så jobbar vi med nyheter