När vi rullar in på gårdsplanen håller Lars Sjöberg på med att klippa gräs framför den svårt brandskadade huvudbyggnaden. En byggnadsställning är rest runt huset, ett väderskydd har ersatt det obefintliga taket.
Han ställer fram två röda stolar på gårdsplanen och vi slår oss ner. Lars Sjöberg har tidigare inte velat uttala sig efter branden den 6 maj 2017, men berättar nu under närmare en timmes samtal.
– Jag har varit i kontakt med länsstyrelsen och mitt hopp är att få bidrag till återuppbyggnaden. Jag har fått flera offerter och den större för hela återuppbyggnaden är på 20 miljoner kronor, så det är inga småpengar, men jag försöker göra det etappvis.
Han har också fått pengar från försäkringsbolaget, men de 15 miljoner kronor han trodde det var försäkrat för visade sig gälla alla sex husen. För huvudbyggnaden fick han ut 2,1 miljoner, varav en fjärdedel gick till den andra delägaren.
– Så pengarna räckte till byggnadsställningen och väderskyddet, säger han.
Nu har pengarna för möblerna, en betydligt större summa, börjat betalas ut.
– De får gå till återuppbyggnaden.
För Lars Sjöberg är det ett livsverk som slagits i spillror.
Det var en barndomsdröm han förverkligade när han tillsammans med sin hustru Ursula 1966 hittade Regnaholm.
När paret kom till Regnaholm hade byggnaden stått obebodd i cirka 40 år. Det gjorde att herrgården klarat sig från 1900-talets ofta hårdhänta renoveringar. Ommålade snickerier, målade väggar och nya tapeter var förändringar som Lars Sjöberg under de följande decennierna kunde tränga igenom.
I boken "Nio hus och en kyrka", som kom ut 2010, berättar han om Regnaholm och de övriga byggnader han äger.
Det var i samband med bokutgivningen vi senast sågs och gick runt i Regnaholm. I rummen fanns möbler och husgeråd från 1700- och 1800-talet, vackra tapeter, dörrar och mängder med porträtt och väggmålningar. Han var sedan fyra decennier upptagen med att återställa allt till det ursprungliga.
Nu är nästan allt borta. Nedervåningen undgick elden, men vattenskadades. Möbler som kunde räddas är bortforslade.
Åtta år efter mitt senaste besök går vi in igen. När vi når övervåningen är det chockerande svart, väggarna helt förkolnade, liksom taket om det finns något. På många ställen ser man rakt upp mot skyn. Av möblerna återstår möjligen metalldelarna. Lars Sjöberg pekar på en hög med nyckelskyltar och andra beslag.
I den stora salen stod tidigare ett stort bord med 26 stolar runt. De hade Lars Sjöbergs far tillverkat efter gustavianskt original (de var de som blev stolen Regnaholm på Ikea). Bordet förstördes liksom hälften av stolarna när stora takbjälkar rasade ner. De övriga var brandskadade. Stor skada uppstod också när den ena murstocken rasade samman.
På vinden är det ett ruinlandskap. En liten skottkärra visar på Lars Sjöbergs arbete med att sortera tegelstenar i olika högar beroende på om de går att återanvända eller inte.
– Jag orkar ett antal lass med kärran. Egentligen blir jag deprimerad varje gång jag går upp här, säger han.
Ja, det är den stora frågan, hur orkar du?
– Man måste tro att man går i rätt riktning. Visst har jag varit nedslagen i ett och ett halvt år, men det gäller att hitta saker man kan gå vidare med. Det kan handla om små saker som att klippa gräs, beskära buskar eller köra ut brända rester från taket. Att jobba manuellt gör att man får tid att tänka och ser att man kommer någonstans.
Lars Sjöbergs mål är att återställa Regnaholm, men prio ett är att göra det exteriört.
– Men det ska vara som det var gjort tidigare. Det finns alltid billiga lösningar, men det har aldrig varit min grej. En svårighet är att så mycket brann upp att det är svårt med rekonstruktionen av till exempel takstolar.
Lars Sjöberg upplever en förpliktelse att ha ett ställe som Regnaholm, liksom de övriga byggnader han äger.
Men Regnaholm är inte bara huvudbyggnaden utan ytterligare fem stora byggnader.
– Jag har just låtit lägga om taket på brygghuset och har beställt kapning av träd om är brandskadade men också beskära andra så att de inte faller ner över byggnaderna i någon kommande storm.
Han visar på träd som redan har fallit.
Nu hyser Lars Sjöberg en tunn tråd av hopp om stöd från bland annat länsstyrelsen.
– Inte bara för min skull utan också för det allmänna. Regnaholm borde vara en angelägenhet för hela bygden.