I sal 1 vid Norrköpings tingsrätt hade då advokat Hans Sundberg slutpläderat för hur han och hans klient, den 24-årige mannen från Lund som grävde ner 1,6 miljoner kronor, vill att hovrätten ska döma.
Och hans, liksom de övriga försvararnas argument för friande domar, består i grunden av två delar. För det första: att deras klienter inte begått något brott eftersom de åtalats för medhjälp till fusk, och att fuska är inte olagligt. Det olagliga ligger enligt dem i att underteckna en osann försäkran om att man inte ska fuska. Och ingen har hjälpt fuskarna att skriva sina namn under försäkran.
Att tillhandahålla teknik mot betalning för att fuska, är enligt dem, inte heller ett brott. Eller medhjälp till osann försäkran.
För att förklara görs jämförelse med att öppna en lanthandel.
– Om butiken rånas så kan ju inte handlaren åtalas för medhjälp till brott även om förutsättningen för att rånet skulle kunna ske är att det finns en affär, säger advokat Edward Lundqvist.
För det andra: Den gärningsbeskrivning som åklagarna för fram i åtalet stämmer inte med vad de menar att de åtalade ska ha gjort sig skyldiga till.
Åtalen för de tre huvudåtalade rymmer förutom medhjälp till osann försäkran även skattebrott och penningtvättbrott.
För åklagarnas del har mycket handlat om att bevisa vilka som är ansvariga för HP-hjälpens verksamhet, där de menar att 29-åringen, 26-åringen och 24-åringen alla på olika sätt varit en förutsättning för, som de anser, den brottsliga verksamheten.
Försvararna anser att deras klienter ska ses som enskilda personer och att åklagarna inte kunnat precisera vad var och en av dem ska ha gjort sig skyldig till, varken när det gäller hur aktiva de varit eller i frågan om hur mycket pengar var och en tjänat på verksamheten.
Samtidigt hävdar försvararna att om det handlar om en olaglig verksamhet så innebär inte det att den är brottslig. Och kommer hovrätten fram till att den ändå är det så ska den inte beskattas. På samma sätt som inkomster från narkotikaförsäljning inte beskattas.
Efter två förhandlingar i tingsrätten och en i hovrätten står det klart att åklagarna och försvararna står mycket långt ifrån varandra i sin syn på med vilka ögon målet ska ses.
Den 1 december meddelar hovrätten dom, men att domen kommer att överklagas till Högsta domstolen är ingen vild gissning.