Under slutpläderingen, som inleddes efter lunch, yrkade åklagare Anna Lander att mamman ska dömas för mord. I sin redogörelse beskrev hon bland annat hur hon anser att andra gärningspersoner kan uteslutas, att mamman och pappan hade ansvar för sin dotter och att de skulle ha larmat.
Hon ifrågasatte det mesta som mamman sagt och konstaterade att hon först berättade detaljerat vad som hänt fram tills dess att pappan dog, då ändrade hon sig och sedan att hon inget minns.
– Jag tror att vi aldrig får veta vem som gjort vad. Men då alla andra förklaringar kan uteslutas, är det ställt utom rimligt tvivel att mamman, tillsammans med annan, tillfogat Esmeralda skadorna och gett henne de narkotikaklassade preparaten, sade hon bland annat.
Mammans försvarare Per Oheme har hela tiden tänkt att detta kan vara en olyckshändelse. Han menar att inget av vittnena som åklagaren kallat kunnat styrka gärningssituationen och avfärdade i stort sett all bevisning som åklagaren lagt fram.
I sin slutplädering lyfte han fram att pappan tagit på sig gärningen i de förhör som gjordes med honom när han greps. Dessa sätter han sin tilltro till. De förhör som gjordes med mamman när hon greps, sätter han inte tilltro till.
– Det första förhöret är mamman är påverkad av en mängd substanser. Då var hon ett vrak. Det vill åklagaren ska vara sanningen. Hon säger "vi försökte med återupplivning". Det stämmer ju inte. Det är ett utdraget dödsförlopp på 3-12 timmar. Så det vittnesförhöret stämmer inte med verkligheten? Pappan har ju sagt att de brast i tillsynen. Han säger att han gick ut ur badrummet och hämtade en dricka. Mamman var inte där.
Att mamman skulle skylla på pappan, avfärdar han.
– Det vill hon verkligen inte. Han har själv berättat hur det gick till.
De orosanmälningar som kommit in om att Esmeralda var mager och hade lite hår, menar han varken bekräftats av bvc-sköterskan som var med till öppna förskolan, eller av socialtjänsten som gjorde hembesök. Inte heller brott mot grifterfriden går att styrka, menar han:
– Mamman har inte varit med eller främjat det. När hon fick veta att så var fallet, var brottet redan begånget.
Han menar att det inte går att bevisa att föräldrarna gett Esmeralda och hennes lillebror droger, något han lutar på toxikologens yttranden. Därför går inte åtalet om synnerligen grov misshandel att styrka.
Per Oheme utesluter inte att Esmeralda kunde ha en neuropsykiatrisk sjukdom, som ADHD eller ADD, då det finns i släkten. Ett symptom som flickor i förskoleålder har är att snurra på håret.
– Ingen har i alla fall misshandlat av henne håret, det har rättsläkaren konstaterat.
Efter överläggningar beslutade rätten att mamman ska stanna i häkte. Alla restriktioner tas dock bort.
Så här har vi rapporterat under förmiddagen:
Rättegången väntas pågå hela dagen, med tidigarelagd start för att alla punkter ska hinnas med.
Kön ringlade lång till tingsrätten innan den öppnade, då många ville ta del av den sista dagens förhandlingar. Flera kom dock inte in, då rättsalen var reserverad för journalister, polis och socialtjänst. Den extra sal som tidigare tagits i bruk för åhörare, kunde nämligen inte användas den sista dagen på grund av andra förhandlingar där.
Under dagen kommer flera vittnen att höras och åklagare Anna Lander och mammans försvarare Per Oehme hålla sina slutpläderingar.
Först att förhöras var den barnläkare på vårdcentralen familjen gick till. Åklagaren frågade om Esmeraldas viktnedgång från 13 till 10 kilo mellan sommaren och januari när hon dog.
– Det var fruktansvärt. Chockande. Jag har aldrig varit med om att någon gått ned så mycket i vikt. Hon skulle gå upp i vikt två kilo per år. Jag har räknat ut att hon dog när hon var 3 år och 9 månader. Hon skulle minst ha vägt 14 kilo. Hon var graciös, men inom normala värden, och om hon tappade 3-4 kilo är det 25 procent minst och det har jag aldrig varit med om. Varför? Hon hade fått för lite näring.
Försvararen frågade om det är vanligt att flickor med ADD drar eller tvinnar håret, något han googlat fram. På det svarade barnläkaren att det kan synas bland barn i förskolan.
Sedan vittnade en barnutredare på kommunen. Hon jobbar även extra på socialjouren. Hon var med på besöket hos familjen på juldagen. Hon berättar att pappan blir irriterad och förbannad. Han säger att Esmeralda sover. Mamman försöker då lugna ner pappan.
– Vi står 45-60 minuter i trappuppgången. Pappan pendlar mellan att vara lugn, hotfull och aggressiv. Till slut sade han att vi får komma tillbaka i morgon.
Hon säger att hon uppfattade både mamman och pappan som påverkade. Efter diskussion med sin chef valde de dock att lämna.
Hur går det ihop?, undrar åklagaren.
– Jag hade en obehagskänsla och tyckte det var konstigt. Men vi skulle ju få komma tillbaka i morgon och att vara tunnhårig och undernärd går ju inte över till i morgon. Och det fanns inte LVU-skäl.
Efter det kallas mammans första vittne in. Hon jobbar inom vuxenpsykiatrin och har träffat mamman de senaste åren. Hon träffade bland annat mamman när hon släpptes ur häktet i mars, då mamman kontaktade henne.
– Hon behövde en snabb läkarbedömning. Hon hade en hög ångestnivå.
Mammans försvarare undrar om mamman kunde beskriva vad som hänt?
– Nej. Hon kan inte avgöra vad som är hennes minnen, var hon var eller vad som hänt. Mitt fokus var inte att ta reda på vad som hänt utan hur hon mådde.
Men kan man tappa minnet?
– Jag kan inte bedöma det. Det är inte min profession. Men jag träffar patienter som inte kan återge ett händelseförlopp.
Hade mamman några synpunkter på att hon inte kunde minnas?
– Ja, hon var arg på sig själv. Att hon inte kunde minnas en så viktig händelse.
Kan minnet komma tillbaka?
– Det finns många teorier. Men det är inte min profession.
Nästa vittne som försvaret kallat är bekant med familjen, en ungdomskamrat till pappan som umgåtts med familjen. Han beskriver en familj som älskar varandra. Som jobbat med att ha ett bra familjeliv.
– Jag har sett hur de kämpat och jag tycker att de varit bra med barnen.
Han har inte haft några misstankar om missbruk eller att situationen kring Esmeralda förändrats sedan hon flyttade hem.
Efter en kort paus hålls ett kompletterande förhör med mamman. Under detta förhör pressar åklagare Anna Lander mamman hårt.
Åklagaren: Du säger att du inte minns om det du sagt i förhören är självupplevt eller om det är pappan som berättat för dig. Hur går det ihop? Han har ju lämnat en annan berättelse. Han har ju sagt att han själv gjort hjärt-lungräddning, men du säger att ni hjälptes åt.
– Jag vet inte.
Ni har tidigare sagt att hon hade ramlat i badkaret när hon haft skador. Är det något ni sagt att ni skulle säga?
– Nej.
Hade ni halkmatta?
– Nej.
Borde man inte ha de om ens barn ofta ramlar? Så illa att hon, som ni säger, till slut dör?
– Nej, vi var alltid med henne och var aktsamma.
Du har sagt att du såg pappan linda in Esmeralda. Hur kan du säga det om du inte minns något?
– Jag vet inte.
Jag har visat bilder när Esmeralda är död som du inte velat titta på. Hon har skador på hela kroppen, hon är undernärd, håret är risigt. Hon ser helt vanvårdad ut. Varför ser hon ut så? Vad har hänt i er lägenhet som gör att hon ser ut så?
– Jag har inget mer att säga än det jag tidigare sagt.
Det är inte socialtjänsten eller familjehemmet som varit där. Det är ni. Hon har gått ner tre kilo under hösten. Har du gett henne mat? Du har en stor förklaringsbörda här.
– Det här känns inte som direkta frågor.
Har du gett henne mat?
– Ja.
Har du märkt att hon gått ner i vikt?
– Ja, men vi har varit sjuka. Hon hade svårt att äta.
Men reagerade du på att hon gick ned?
– Ja vi försökte få henne att äta. Hon har alltid varit liten i maten.
Var har hon fått skadorna ifrån?
– Jag vet inte.
Du har inte sett något. Du har bytt blöja och klätt på henne. Handleden är bruten och hon har blåmärken över hela kroppen. Du har inte sett det?
– Nej.
Det har framkommit uppgifter att pappan var orättvis mot Esmeralda? Var han det?
– Ibland tyckte jag att han pratade med henne på ett sätt som inte var adekvat för hennes ålder. Men det var inte för att vara elak.
Vittnen har uppgett att Esmeralda tvingats sova i ett litet utrymme i köket. Det är inget mamman vet något om.
Tvingade ni henne till det?
– Nej, absolut inte.
Flera personer reagerade på att allt inte stod rätt till med Esmeralda på julafton. Att hon var loj och såg mager ut.
Drogade ni henne på julafton?
– Nej.
Försvararen frågar när Esmeralda började tvinna håret.
– Det är svårt att säga. Jag sade till henne flera gånger. Det blev mer och mer intensivt efter ett tag.
Men ADD-barn och ADHD-barn ofta har sådana tvångsbeteenden. Hur såg det ut på pappans sida?
– Han höll på att gå igenom en utredning, men han hann aldrig få diagnos.
Mamman berättar även att det finns släkt på hennes sida som har ADHD.
Så risken att ni skulle få ett ADHD-barn var rätt stor?
– Ja.