För åtta år sedan kom beskedet som fick Carla Cat Carlson att delvis pusta ut: Hon har Aspergers syndrom. Efter åratal av kommande depressioner, av olika jobb som hon inte fick behålla av olika anledningar, av utredningar och diagnoser som inte höll, föll bitarna äntligen på plats i 38-åringens liv. Efter ytterligare utredningar, följt av avslag och ”fall-mellan-stolarna”, blev hon till sist beviljad permanent sjukpenning av försäkringskassan.
Hon hade blivit sjukpensionär.
En identitetskris, förklarar hon:
– Från att ha levt ett aktivt liv, till att bli passiv. Det är inte bra för hälsan. Ofrivillig isolering är skadlig. Man inte bara förväntas att inte göra något, man sopas under mattan, säger hon.
Sedan dess har hon försökt hitta sin plats i samhället. Men vem är man när man inte får vara aktiv, inte får läsa en kurs och förkovra sig i något ämne, måste be försäkringskassan ”om lov” om man skulle vilja åka utomlands? Inte göra just någonting. För Carola Cat Carlson har lusten att vistas i naturen och fotograferandet blivit en räddning.
– När jag var ung ville jag bli geolog. Men jag hann sjukna in innan jag med hann det. Men fotografera kan jag ju göra!, säger hon och skiner upp.
Och det är precis vad hon kommer att ha hur mycket tid som helst för att göra när hon ger sig iväg på sin vandring den elfte november. 26 veckor räknar hon med att de 170 milen till Kiruna kommer att ta. Och tid, det är något som är viktigt för henne, som har Aspergers syndrom, förklarar hon:
– Allt tar lite längre tid för mig. Jag kan inte åka på en kort semester, utan det tar några veckor innan jag har landat, säger hon.
Att gå hela vägen själv ser hon som något väldigt positivt:
– Jag gillar inte att gå i grupp. Jag vill ta det i min takt och stanna och fotografera. Folk skulle behöva vänta och bli galna på mig! säger hon och skrattar.
Att göra den här vandringen är väldigt viktigt för henne:
– Hade jag inte haft det här hade jag varit deprimerad. Jag lever med kronisk smärta, och i somras opererades jag för endometrios. Att jag hade den här vandringen att se fram emot, spelade en stor roll i läkningen.
Vandringen till Kiruna är minutiöst planerad. Under tre år har hon förberett sig genom att sova ute i tält i minusgrader, vandra med 30-kilospackning i Kolmårdsskogarna och Dvardalaleden, hon har lagat mat på stormkök, besökt Höga kusten, vandrat i södra Tyskland, dragit bildäck efter sig. Och ringt sponsorer.
– Jag har fått godkänt av försäkringskassan att genomföra detta projekt och att få sponsorstöd, men jag har ändå restriktiva regelverk jag måste anpassa mig till och ta hänsyn till, säger hon och berättar att hon känt sig väl bemött av de hon ringt:
– Jag har fått vara ärlig och sagt till sponsorerna att jag måste få ta hjälp utan krav på prestation, för jag vet inte om jag kommer att nå till Kiruna. Gör jag det är det bara positivt, säger hon.
Hon har sökt på nätet efter flera som gjort liknande vandringar och upptäckt att det inte är särskilt vanligt.
– Jag är den första kvinnan med handikapp i Nordeuropa som gör en sådan här vintervandring!, säger hon.
Rutten är välplanerad dag för dag och om nätterna kommer hon sova i tältet som hon kommer att dra i den 188 centimeter långa pulkan. Mat, kläder och saker som toapapper kommer hon att få skickat till postens utlämningsställen på platser hon befinner sig på varannan vecka. 15 paket håller just nu på att slås in hemma i lägenheten. Att planera allt i minsta detalj, är a och o för att lyckas:
– Det är liknande planering som Ola Skinnarmo gör. Det måste man göra, säger Carla Cat Carlson.
Under vandringen kommer hon att lägga upp bilder i sociala medier. Förhoppningsvis fångar hon olika djur, norrsken och andra naturbilder genom linsen. Varje vecka kommer hon även att ta upp en funktionsnedsättning och prata om i sociala medier. De som vill får gärna skänka en slant till Hjärnfonden.
– Jag gör främst den här vandringen för mig själv, men vill man skänka en slant till Hjärnfonden är det ju alltid en välkommen bonus, säger hon.
I Kiruna tänker hon stanna ett par dagar. Staden är en ”godisaffär” för en ”forskningsnörd” som henne, som Carla Cat Carlson själv uttrycker det:
– Rymdstationen Esrange finns där, norrsken, snöskotrar och så ska hela stan flyttas! säger hon.
Fotnot: Här kan du följa Carla Cats vandring: www.panicmode.se