Jennie Tjulin, som varit projektledare i Norrköping, reder ut det:
– Aktiviteterna inom #jagmed, det vill säga närvarocoachernas uppdrag, avslutades efter förra läsåret och sedan har slutrapport skrivits och nu pågår spridningsarbete, säger Jennie Tjulin.
– Själva rollen närvarocoach finns inte kvar på våra skolor just nu, men att behovet av det enskilda sociala stödet kvarstår förstår alla. Man tittar på olika alternativ för fortsättning; en skola testar heltidsmentor, rektorerna utbildas i att leda elevhälsoteam, med mera.
Detta sammantaget gör att hur stödet ser ut framöver i dag är oklart, och man behöver utvärdera även heltidsmentorer, menar Tjulin. Det kan innebära att elevhälsoteam eller mentorer får tydligare uppdrag eller att man har heltidsmentor eller annan stödpersonal.
När det gäller den frånvarouppföljning som närvarocoacherna genomförde så fortsätter den på alla skolor men med olika lösningar. Kunskapen om frånvaro har ökat på alla skolor och i dag pratar man på ett helt annat sätt om frånvaro, enligt Jennie Tjulin.
Man gör inte skillnad på giltig eller ogiltig frånvaro – all frånvaro innebär missad undervisningstid och kan bli problematisk.
Folkbladet har berättat om Elsa som klarade gymnasiet genom en närvarocoach. Coacherna i Norrköping har haft direkt kontakt med 157 elever. Indirekt genom frånvarouppföljningen, som har varit ett verktyg för att identifiera elever som riskerar avhopp, har coacherna följt 2 000 elever regelbundet.