Ett 150-tal människor hade sökt sig till Flygeln på Louis de Geer på onsdagskvällen för att lyssna på ett samtal mellan ledarskapskonsulten Runar Sögaard och SD: s partiledare Jimmie Åkesson. Runar är som han säger själv "inte pastor" men han har ett förflutet som predikant. Mötet mellan de båda var lanserat som ett "väckelsemöte". Det var i så fall ett av de lugnare och mer långsamma väckelsemöten som jag har varit på. I detta lägger jag ingen värdering. Runar Sögaards mission föreföll i huvudsak vara att väcka sympati för Jimmie Åkesson genom ett lugnt och stilla samtal från scenen på temat "Hur orkar man genomleva dagar, månader och år som fylls och/eller kantas av rykten, drev, lögner och påhopp?"
Jimmie Åkesson kom till Norrköping från ett möte på Stora Torget i Linköping. "Det var ett av de mer obehagliga möten jag har haft, jag var riktigt orolig för vart det skulle ta vägen", sa Jimmie Åkesson när vi bytte några ord bakom Flygelns scen innan mötet började.
Från scenen kommenterade Åkesson mötet i Linköping.
"Jag har haft 47 torgmöten i den här valkampanjen hittills och vid de allra flesta tillfällen har "vänstern" respekterat mötesfriheten. De har varit där och de har lyft sina plakat men de har inte stört eller försökt förstöra våra möten mer än någon enstaka gång", sa SD: partiledare. Det obehagliga med mötet i Linköping var att "ungdomar, ja rentav barn stod och skrek precis vid kravallstaketet framför scenen", sa Åkesson.
Mycket av det trevande samtalet kretsade runt Åkessons känslor - uppblandade med Runar Sögaards egna upplevelser av "uppmärksamhet i kvällstidningarna" - över att leva i och verka i en så konfliktfylld miljö.
Runar Sögaard ställde också frågor om invandring, integration, pensionärer och om "varför kristna väljare skulle rösta på SD istället för på KD?"
Just denna fråga var nog mötets innersta mening. Väckelsemötet var ett valmöte med udden riktad mot KD. Ett rätt så tråkigt och segt valmöte; i vart fall fram till strax före nio på kvällen då jag cyklade tillbaka till redaktionen. Och det kan väl vara skönt för Jimmie Åkesson att ha det lite tråkigt och segt på sina möten som omväxling, tänkte jag.
Publiken - varav jag kände igen ganska många som SD-aktiva - föreföll också att vara tillfreds med det långsamma tempot. Runar Sögaard citerade stycken från bibeln där Gud manade människorna att vara "vänliga mot främlingen." Han frågade Jimmie Åkesson om han och SD var vänligt mot främlingen? Det tyckte Jimmie Åkesson. Runar frågade vad för slags "relation till bibeln" han har? "Ingen alls" svarade Jimmie Åkesson; "jag har nog inte öppnat en bibel sedan jag konfirmerade mig för 25 år sedan", sa han.
Det starkaste argumentet för kristna väljare att rösta på SD var enligt Åkesson denna kväll att "för oss i SD är den svenska kulturen och sedvänjorna och historien mycket viktiga. Och eftersom den svenska kulturen, sedvänjorna och historien är så integrerade med det kristna arvet under de senaste tusen åren så är det kristna arvet en stor del av våra värderingar", sa Åkesson. KD betraktade han som närmast "socialliberaler".